Det kom en insändare till redaktionen. Insändarskribenten, som är före detta student på KTH och Stockholms universitet, hade läst förra årets Traineeguiden, en bilaga till Shortcut.
Så här skriver studenten i sitt mejl: ”En sak slog mig. Det fanns inte en enda icke-nordiskfödd individ i artiklarna.(…) Varför har invandrare så svårt att få en traineeplats på svenska företag?”.
Är det så? Är det svårare för studenter med invandrarbakgrund att få en traineeplats? Och vad kan det i så fall bero på?
Ett traineeprogram kan ses som en räkmacka rakt in i företagens toppskikt, och därför är det förstås angeläget att mångfalden bland traineerna är stor. Stort är i alla fall antalet studenter som söker till programmen. I vissa fall kan det vara 2 000 sökande till 20 platser, vilket betyder att endast en procent av de sökande kommer in.
Det är alltså ingen överdrift att säga att det är svårt att antas till ett traineeprogram. För att skaffa oss en bild av verkligheten ringde vi upp de 16 företag, samtliga stora och välkända arbetsgivare, som marknadsfört sina traineeprogram i Traineeguiden.
Ingen av de intervjuade (som ofta var trainee- eller rekryteringsansvariga på företagen) ville vara med i tidningen med namn, och de ville inte heller att deras företagsnamn skulle nämnas. Uppenbarligen är mångfalden, eller kanske bristen på mångfald, bland traineerna ett känsligt ämne.
Ingen av arbetsgivarna hade statistik över tidigare traineer och inte heller över sökande till programmen – men de flesta uppgav att de har, eller har haft, väldigt få traineer med invandrarbakgrund.
– Vi skulle definitivt kunna bli bättre på det området, säger en traineeansvarig på ett företag i livsmedelsbranschen. Få företag har ett uttalat mångfaldsarbete för just traineeprogrammen. Däremot påpekar flertalet intervjuade att de försöker tänka på att inte ha för homogena grupper, och att de ser det som positivt att personer med invandrarbakgrund söker traineeplatserna.
Vissa menar dessutom att det sker en positiv särbehandling av dessa sökande – att de, även om det inte är uttalat, inte ställer lika höga krav på sökande med invandrarbakgrund.
– Visst har det hänt att vi har varit snällare när det gäller kraven på erfarenhet för att få någon med invandrarbakgrund till intervju. Men de har på grund av olika orsaker fallit ur längre fram i processen, säger en personalansvarig på ett västsvenskt företag.
Och visst anser många av de vi har pratat med att det är ett stort problem om alla studenter inte får samma möjligheter.
– Om vi inte kan svara upp mot hur det ser ut i det svenska samhället i övrigt så är det beklagligt, menar en av de traineeansvariga. Det är ett påstående som får stöd av Sharif Pakzad, grundare av den nystartade föreningen Invandrarakademikernas riksorganisation (Iaro).
Han menar att ett uteslutande av invandrare från traineeprogrammen kan få både sociala och samhällsekonomiska följder.
– Risken finns att de unga tappar tron på systemet och på framtiden. Om man ser att det inte går att få jobb fastän man har utbildat sig kanske man struntar i att utbilda sig över huvud taget och i stället försöker hitta snabbare vägar för att klara sig i samhället, säger han.
– Dessutom är det ett slöseri med resurser, rent ekonomiskt. Det kostar pengar att utbilda folk som inte gör någon nytta. Samhället förlorar på det här på längre sikt. Det främsta skälet till att få traineer har annan bakgrund än den typiskt svenska är, enligt företagen som vi har talat med, helt enkelt att det är väldigt få som söker.
En anledning tros vara bristande intresse.
– Invandrarstudenterna är kanske inte intresserade av traineeprogram, säger en personalansvarig på ett industriföretag. Men det argumentet motsägs av statistik som visar att det faktiskt är fler studenter med utländsk härkomst som skulle vilja gå traineeprogram än studenter med helsvensk bakgrund.
Det visar färska siffror från årets Företagsbarometer, en rikstäckande attitydundersökning bland studenter som besvarats av 3 008 ekonomstudenter över hela landet. På frågan om det fanns intresse för att gå ett traineeprogram svarade 76 procent av de som uppgivit att de själva, eller deras föräldrar, är födda utomlands ja, jämfört med 73 procent av de helsvenska studenterna.
Att det skulle vara skillnader i intresse som förklarar bristen på mångfald verkar alltså inte troligt. Och det är inte heller en förklaring som får stöd hos karriärvägledarna på universiteten, som är de som möter studenterna när de är på väg att ge sig ut i arbetslivet.
– Jag tror snarare att det handlar om en omedveten diskriminering från företagens sida. De sorterar kanske bort det som ser krångligt, besvärligt och osäkert ut, säger Sven Eriksson på Arbetslivscentrum på Lunds universitet.
Det är en förklaring som får stöd av Sharif Pakzad på Iaro.
– Om man ser namnet Sharif till exempel, så kanske man tänker att den personen är muslim vilket innebär annorlunda värderingar än vad man själv har. Därför vågar man inte anställa den personen.
Några av de personalansvariga som Campus har pratat med har i stället fört fram en alternativ förklaring till varför få studenter med invandrarbakgrund söker traineejobb. – Jag tror att det är många som inte vågar söka. De tror helt enkelt att det inte är någon idé, att de kommer att bli bortsållade i alla fall, säger en traineeansvarig på ett företag i försäkringsbranschen.
Det är ett påstående som Jibril Jallow, ekonomstudent på Södertörns högskola, till viss del håller med om, men som också syftar på en mentalitet han är starkt emot.
– Jag kallar det ”offermentalitet”, att skylla på diskriminering. Förutsätter man att man kommer att bli ratad så utstrålar man också en osäkerhet. I stället måste man gå in och motbevisa de fördomar som finns.
Jibril Jallow har själv sökt traineeprogram och medger att också han har varit tveksam till att söka ibland.
– Det är klart att jag har uppmärksammat att det finns diskriminering. Men jag har försökt att hitta positiva saker att fylla mitt cv med och vill tro att folk faktiskt kan ändra uppfattning.
Jibril Jallow tror att en förklaring till den bristande mångfalden bland traineerna kan finnas i att många invandrare umgås segregerat och därför inte skaffar sig samma kontaktnät som svenska studenter gör under sin skoltid.
Också Sharif Pakzad på Iaro anser att ansvaret även ligger hos invandrarstudenterna.
– Invandrare måste våga ta för sig mer! Jag tror inte att vi är lika bra på att framhäva våra personliga sidor. Det är något vi måste börja fundera över eftersom personligheten många gånger är viktigare än utbildningen när man söker jobb i dag.
För att komma ifrån de tomma orden och i stället kunna redovisa resultat måste det till en förändring på många plan. En homogen grupp förlorar på sikt lätt sin kreativitet, och kreativa och dynamiska organisationer behövs för att klara av konkurrensen gentemot företag i andra länder.
Men Sharif Pakzad tror att företagen, i stället för att se det som ett tvång att anställa invandrare, måste utgå från de sökandes kompetens.
– Om man öppnar upp sitt periferiseende och vidgar sin syn på kompetens så kommer man att se att det finns många kompetenta människor. Och inte enbart svenssons, säger han.
