Annons
Föregående Nästa

Slumpen ledde Andreas till drömjobbet

Slumpen ledde Andreas till drömjobbet
16 december 2011

Det var flexibiliteten som lockade Andreas till att säga upp sig från sin fasta tjänst och testa vingarna som bemanningssjuksköterska. Idag är hans liv allt annat än förutsägbart - ena stunden kan han jobba i Lofoten, för att i nästa arbeta på en ö i en fjord.

Annons

Det är en slump att jag blev sjuksköterska. Jag hade inte ens tänkt på det som ett alternativ, men en kompis tyckte att det skulle passa mig så jag tog reda på mer och började på sjuksköterskeutbildningen – tänkte att jag i alla fall kunde testa. Det har jag aldrig ångrat, jag älskar verkligen mitt jobb.

 

De första åren var jag fast anställd på sjukhuset i Borås. I samband med att jag och min flickvän, som är designer, skulle flytta till Göteborg sa jag upp mig. Vi höll på att starta ett klädföretag tillsammans och jag ville kunna styra mer över min tid. Jobbet som bemanningssjuksköterska kändes som ett bra alternativ. Egentligen var det mitt enda alternativ eftersom jag inte ville jobba för landstinget eller kommunen. När jag tänker på hur dåligt många sjuksköterskor blir behandlade, med taskig lön och ständiga omorganisationer, känns det skönt att jag har hittat ett annat sätt att arbeta på som dessutom passar mig bättre.

 

Jag jobbar både i Norge och i Sverige. Ofta, och särskilt i Norge, blir jobbperioderna intensiva och kan pågå under allt från en långhelg till tio dagar. Jag tycker att det är rätt skönt att komma bort och gillar inte när livet blir för förutsägbart. Det är klart att jag saknar min flickvän när jag är borta och att det är en utmaning att ha så många olika arbetsplatser, men mitt arbetsliv är spännande och dessutom tjänar jag betydligt bättre än vad jag skulle göra som fast anställd. Det finns nästan alltid jobb. Jag bestämmer själv när jag vill vara ledig och hur min ekonomi ska se ut. En månad kanske jag prioriterar att vara hemma mycket, umgås med min sambo och vännerna, en annan månad jobbar jag mer och får då också in mer på lönekontot.

 

Det svåraste med mitt jobb är att jag måste anpassa mig till varje nytt ställe jag kommer till. Varje avdelning och varje sjukhus har sin kultur och sina rutiner och det gäller att vara ödmjuk, inte tro att jag har koll på hur allt funkar. Vid det här laget har jag blivit bra på att ta in allt nytt och känna av läget. Jag brukar till exempel alltid ställa tio snabba frågor till en kollega för att få grepp om avdelningen innan jag sätter igång. Det fungerar bra.

 

Det bästa med den här livsstilen är att jag får resa så mycket. Jag har jobbat på många exotiska platser. Förra veckan var jag i Lofoten och för ett tag sedan på ett litet sjukhem på en ö i en fjord. Det här gör att jag dels får se mycket och uppleva fantastiska landskap, dels får möta massor av spännande människor. Mina patienter kan vara allt från textilarbetare i Borås till norska före detta valjägare.

 

 

 

ANDREAS PAPAGIANNIS

Ålder: 32 år.

Gör: Bemanningssjuksköterska, bloggar om sitt jobb på Xtracareblogg.se

 

 

Vikariejobbet där varje skoldag räknas

Madelene har mött många som verkar tro att det är rätt slappt att vara lärarvikarie, något hon snabbt kan avfärda. Det kräver massor av förberedelse och är ett enormt ansvar – även om det bara gäller en dag.
» Läs Madelenes berättelse här!

 

 

 

”Man måste våga vara den mest okunniga”

I rollen som interimchef vänder Carina sin ålder till något positivt. Att hon dessutom är nyfiken och frågvis har lett till att hon fått flera chefsuppdrag som konsult.
» Läs Carinas berättelse här!

 

 

 

Han jobbar som vikarie för Måns Zelmerlöv

När föräldrarna tipsade om att musikalen High School Musical sökte folk hade Marcus egentligen tänkt lägga av med dansen – men han sökte och fick jobbet. Idag jobbar han som ersättare för Måns Zelmerlöv.

» Läs Marcus berättelse här!

 

 

8 tips – Lyckas som vikarie

Fastnat i vikariefällan? Eller gillar du friheten och att testa olika jobb? Oavsett finns det vissa saker du bör veta.

» Så fixar du ett lyckat vikariat

 

 

Johanna Paues Darlington
Publicerad 16 december 2011
Föregående Nästa