Föregående Nästa

Så får ni fason på distansjobbet

När Kristina Trygg intervjuade chefer till sin avhandling uppgav många av dem att jobbet som sådant krävde att deras anställda skulle vara tillgängliga dygnet runt, men att medarbetarna inte riktigt ville ställa upp på det.
13 november 2014

Med hjälp av dagens teknik kan många jobba var och när som helst. Men det har stigit oss åt huvudet. Istället för att jobba smartare och spara tid till annat jobbar vi överallt och hela tiden.

Annons

När kulturgeografen Kristina Trygg började läsa på om begreppet ”här-arbete”, det vill säga att jobba från var som helst i världen, visade det sig att vi inte tar vara på de möjligheter som den nya tekniken har gett oss. Istället för att jobba hemma traskar vi pliktskyldigt iväg till arbetsplatsen. Plus att vi jobbar hemifrån. Och från bussen. Och under födelse­dagskalaset.

– Det här med distansarbete och flexibla arbetsplatser verkar helt enkelt vara en myt. ­Istället använder många av oss tekniken för att jobba mer, utan att nödvändigtvis få betalt för det, säger Kristina Trygg.

I sin avhandling ­Kunskapsarbetets organisation och utförande i tidrummet har hon tittat på fem stora företag inom PR- och management-branschen. Ur respondenternas svar kunde hon utläsa en tydlig orsak till varför vi inte utnyttjar ”här-arbetet” oftare: normen säger att vi ska befinna oss på jobbet och då gör vi det.

– Dels känner de anställda att de måste vara på jobbet på grund av att man arbetar i team och känner lojalitet mot laget. Dels vill medarbetarna inte missa den sociala biten, att spontant kunna bolla idéer eller ta en fika ihop.

”Många av oss använder tekniken för att jobba mer, utan att nödvändigtvis få betalt för det”

Många medarbetare menar också att de inte har tillgång till allt material hemifrån och därför måste åka till jobbet.

– Det resultatet förvånade mig. Jag hade förväntat mig en betydligt bättre användning av all ny teknik. Jag tror inte att det rör sig om kostnader, för ofta kan man hitta väldigt enkla och föga resurskrävande lösningar. När jag talade med de som faktiskt hade koll på IT-frågorna visade det sig att man i princip kan göra vad som helst hemifrån. Men både kunskap och intresse för en tydlig IT-strategi verkade lysa med sin frånvaro.

Är du en arbetsnarkoman? Här är varningssignalerna.

Men det är inte bara medarbetarnas egna vilja eller brist på materialtillgång som gör att de går till jobbet. Företagsledningen har en viktig tongivande roll när det gäller rådande normer.

– Man vill helst ha sina anställda på plats för att ha koll på vad medarbetarna gör och känna att de är lojala. Arbetsgivarna ser också helst att medarbetarna är tillgängliga för kunder hela tiden. När det kommer till kritan kan många faktiskt jobba var som helst. Tekniken ger oss alla möjligheten att samverka digitalt, men det verkar vara just tillgängligheten, och framför allt tilliten, som är problemet.

Men arbetsgivarna kan väl inte veta exakt vad folk gör framför sina datorer även om de sitter på jobbet?

– Nej, exakt. Vill man gå in och kontrollera kan ju en dator fjärrstyras lika enkelt på kontoret som i hemmet. Faktum är att den här bristande tilliten fick medarbetarna att jobba ännu hårdare när de väl valde att arbeta hemifrån. Många överkompenserar och jobbar mer än de skulle gjort än om de varit på plats, detta då man tycker att man ska hinna mycket mer eftersom man inte störs av medarbetare. Men det är bara en känsla, för faktum är ju att telefonen och inboxen ändå plingar. Jag är helt säker på att de flesta jobbar väldigt bra hemifrån.

När Kristina Trygg intervjuade chefer till sin avhandling uppgav många av dem att jobbet som sådant krävde att deras anställda skulle vara tillgängliga dygnet runt, men att medarbetarna inte riktigt ville ställa upp på det. För till skillnad från när exempelvis en läkare har bakjour och måste vara beredd på att rycka in så fanns ingen avtalad ersättning för tillgängligheten.

– Ofta saknas en strategi kring vad som ska gälla. Man kan ju tycka att en av fördelarna med att jobba i team skulle kunna vara att man kan fördela tillgänglighetsbördan jämnare.

Ett av de mest intressanta resultaten från undersökningen framkom när de anställda om­bads att föra en tidbok där de fick klocka in alla sina arbetade timmar. De faktiska resultaten visade sig nämligen stämma illa med de anställdas egna upplevelser av hur mycket de faktiskt jobbade.

– Alla jobbade mer än en vanlig heltid, många låg på omkring 50–60 timmar och vissa jobbade betydligt mer. Trots det uppgav många att ”jag jobbar inte så mycket övertid längre”, folk har en väldigt skev upplevelse av hur mycket de faktiskt arbetar.

Lina Hovling
Publicerad 13 november 2014
Föregående Nästa