I kyrkliga sammanhang uttrycker man sig ofta lite annorlunda när man pratar om vissa yrkesval; man pratar om kall. Diakon är inget 9-5-yrke. Jag har bekanta som har haft uppenbarelser där gud har klivit ner från ett moln och talat om för dem vad de ska göra med sina liv. Sen finns det sådana som jag som helt enkelt känner sig kallade.

Jag tänkte bli präst, men i ett samtal med min dåvarande biskop frågade han om inte diakon skulle passa mig bättre. Som diakon får du en nära, vardaglig kontakt med människor. Det är ett brett yrke som kan sträcka sig från att fixa kyrkkaffe till 300 personer till att möta sörjande.

Arbetsuppgifterna är handfasta. Du möter människor på ett mer praktiskt plan. Du är en görare. Som redovisningsmänniska är du också en görare. Jag har aldrig vantrivts som redovisningskonsult, men samtidigt känt att det inte är det här jag ska jobba med. Till och från tycker jag ändå att det är roligt. Just nu gillar jag det. Jag har en chef som jag tycker om och jag har bra arbetsvillkor. På universitetet valde jag mest sådant som var intressant. Jag har läst tyska, retorik, EG-rätt, islamologi – men det var i företags­ekonomi som jag plockade ut en examen. Sedan dess har jag jobbat som redovisningskonsult, men det är egentligen inte riktigt min grej.

För att bli diakon krävs att jag först läser Svenska kyrkans grundkurs vid en folkhögskola. Syftet med kursen är att säkerställa att alla inom kyrkan står på samma grund. Vi som går utbildningen är blivande präster, diakoner, kantorer och församlingspedagoger. Vi som ska bli diakoner går sen vidare och läser antingen till socionom, teolog, specialpedagog eller sjuksköterska. Efter det läser man ytterligare ett år för att bli färdig diakon. För mig är det mest logiskt att läsa klart den socionomutbildning jag en gång påbörjade.

I dag känner jag att det var klokt att vänta lite. Jag har haft tid att växa till mig och lära mig saker av livet. Diakon är ofta yrke nummer två för många.Och kanske kommer jag att jobba ett par år som socionom innan jag går färdigt diakon­utbildningen. Det kan vara nyttigt. Om tio år tror jag att jag jobbar som diakon i en förorts­församling eller ute på landet.
Jag får ofta nyfikna frågor om mina yrkesplaner. Just nu är det väldiga lappkast vissa dagar, från den trendiga miljön här på pr-byrån till andakt på ett äldreboende eller något liknande. Den extrema bredden är spännande.