Jag hade fått mitt allra första riktiga jobb efter högskoleutbildningen. De flesta är så klart supernervösa över den första dagen på jobbet, och det var jag också – men inte tillräckligt mycket för att nervositeten skulle vinna över den dygnsomställning som jag hade jobbat på under studieåren. Jag bodde tillsammans med några kompisar under den här tiden, och vi hade helt vänt på dygnet. Så här i efterhand hör jag själv hur det låter – man tänker droger, eller hur? – men i själva verket handlade det bara om vanliga grejer som backgammon, Xbox och en hel del kaffe.

Kvällen innan jag skulle börja på mitt nya jobb på en pr-byrå i Stockholm gick jag faktiskt och lade mig i tid. Men en dygnsomställning är tydligen inte att leka med, och i kombination med att jag var nervös och att tankarna snurrade i skallen låg jag ändå vaken nästan in på morgonen. När klockan ringde stängde jag av den i sömnen. Jag vaknade inte förrän framåt lunch, med fyra arga meddelanden från min blivande chef på mobilen.

Allt jag kunde tänka var ”fan fan fan fan fan fan” som ett mantra, och i stället för att tänka igenom en bra ursäkt ringde jag sömndrucket upp min nya arbetsgivare och ljög om att jag hade tagit fel på dag. Jag vet inte om chefen köpte det, men han var i alla fall snäll och låtsades inte om annat. Och hittills har det här faktiskt varit en väl bevarad hemlighet – det blev som en tyst överenskommelse från det att jag klev in genom dörren. Men jag funderar på att skicka den här artikeln till mitt gamla jobb som en kul grej. Chefen är grymt bra, och alla människor kan ju göra misstag ibland.

/Henrik

Illustration: Tomas Nilsson