Metoden går ut på att låtsas att du redan är klar med ditt projekt och anta rollen som den journalist som vill få reda på hur du lyckades genomföra det.
Du föreställer dig att din idé redan är förverkligad och har uppnått succé. I denna situation är det ju inte otänkbart att en journalist vill höra dig berätta om din kreativa process. Hur lyckades du med det du gjorde? Hur såg vägen dit ut?
Du har kanske inte kommit så långt i din process än, men genom självintervjun tvingas du föreställa dig själv i slutet av projektet, blickandes bakåt för att svara på intervjuarens frågor. I de svar du då tvingas formulera kan lösningar till ännu olösta problem mycket väl framträda.
Under den tid jag skrev min första bok använde jag metoden konstant. Den har hjälpt mig mycket och när man blir bra på tekniken lyckas man faktiskt ställa oväntade frågor till sig själv och på så sätt komma med oväntade svar. Dessa svar kan ge upphov till nya idéer som kan leda utvecklingen av projektet in i nya intressanta banor.
Att ställa oväntade frågor till sig själv är kanske inte det lättaste men genom att närmast tjata samma frågor om och om igen, med små variationer varje gång, går det faktiskt. En annan fördel med metoden är att den kan utövas när och var som helst. Den kan helt enkelt vara ett mycket värdefullt sätt att fördriva tid på. Och, om inte annat, är det faktiskt rätt kul!
——————-
Artikeln är inspirerad av boken ”Inspiration är för amatörer”. Har du också någon bra idé som gnager i bakhuvudet? Något du skulle vilja förverkliga? I så fall, köp boken och lär dig hur den kreativa processen fungerar, så är du snart igång
