Föregående Nästa

Med jobbet som livsstil

Med jobbet som livsstil
11 oktober 2012

Följ med på en spännande karriärdag med designern, utställningsproducenten och konceptutvecklaren Sanna Gebeyehu.

Annons

karriärdag, Sanna Gebeyehu, Det är kolsvart utanför fönstren på trerummaren på Katarina bangata i Stockholm när väckarklockan ringer hemma hos Sanna Gebeyehu. Som projektutvecklare och producent för projektet Hello! – Anatomy of organizations är hon just nu inne i årets mest intensiva period. Det är bara en vecka kvar tills utställningen ska ha premiär på Stockholm furniture fair på Stockholmsmässan i Älvsjö. Innan dess ska själva installationen – ritad av Monica Förster, en av Sveriges främsta designers – realiseras. En talkshow i Lettermanstuk som ska köras på plats ska knytas ihop. Och alla 130 personer som är inblandade i utställningen ska vara på banan. – Jag hade nog gått in i väggen för länge sedan om jag hade jobbat för någon annans piska. Men mitt jobb är mer en livsstil. Jag får göra precis det jag tycker är kul.

 

Utställningen Hello! tar pulsen på hur vi organiserar oss på jobbet. Hur ser våra arbetsplatser och kontor ut i dag och hur bör de se ut i framtiden för att vi ska må bra?– Jobbar vi till exempel bättre i ett mötesrum med ett roligare namn än ”K29a”? I dag är våra jobb mer flexibla och vi lever i en global värld. Härom veckan hade jag ett Skypemöte mitt i natten. Hur ska våra kontor formas utifrån det? funderar Sanna.

 

Sanna har själv en bakgrund inom design. Hennes kärlek till färg, form och konst fick henne att som 21-åring söka till Beckmans. Att hon inte kom in stoppade henne inte.– Fuck that, tänkte jag, jag får väl fixa det ändå. Så jag började rita, producera och sälja. Det gick sådär. 80 procent av min tid gick åt till produktionsprocessen, inte det kreativa. Min fax var det viktigaste jag ägde. 

Innan dess hade Sanna hunnit med en karriär som snowboardproffs. Det gav henne ett värdefullt nätverk. Bland annat lärde hon känna Greger Hegelin som startade We och Per Holknekt som grundade Odd Molly. Något som var värdefullt när hon började producera utställningar och event, och utveckla koncept inom mode, design, kultur och livsstil.– Jag hittade in på rätt spår och kunde använda min talang för att presentera och dra ihop projekt. Jag har tyvärr inga studieskulder, i stället har jag slitit arslet av mig. Man kan säkert nå hit snabbare, men ibland kan omvägarna vara bra i sig.

 

Efter en snabbdusch grundar Sanna med dagens viktigaste mål mat – frukosten. Som alltid består den av två Falurågrut, kaffe, juice och ett kokt ägg. Efter frukosten slår hon sig ner vid datorn och hinner jobba i en timme innan hon avbryts av att valpen Sonja krafsar på sovrumsdörren. Det är dags för dagens första hundpromenad.

 

karriärdag, Sanna Gebeyehu Sanna kliver in genom dörren på en tegelbyggnad med stora fönster vid Södra station. Här huserar sponsorn och samarbetspartnern Struktur, som hjälper företag att förbättra sina arbetsplatser, och därmed även sin verksamhet.

– Att man mår bra på jobbet handlar om allt från titlar, lön och att man har kul, till att företagets varumärke går igen i lokalerna och stämmer med den man själv är som person. 80- och 90-talister tackar inte för att de får jobba på ditt företag, de ifrågasätter varför de ska göra det, säger Elin Wickström, marknadschef på Struktur.

 

Hon och hennes kollega Lina Tufvasson visar in i ett mötesrum. Heltäckningsmattan på golvet har mönster av murgröna och ett foto av en björkskog är tryckt på glasdörren. Taket är svart. Utanför de stora, välvda fönstren skymtar en blå container. Sanna slår sig ner på en av de svarta filtstolarna vid det stora vita bordet och bjuder på lyxig chokladkola. Hon visar fram det senaste numret av Icon, som har en stor intervju med Monica.

 

Man kollar av allt inför utställningen. Det fattas en talare till talkshowen. Någon som kan prata om hur man peppar sina medarbetare på jobbet. Anders Österlund på Tieto kommer upp som förslag, han har installerat klätterväggar på kontoret för de anställda.

– Bättre än konstverk, konstaterar Sanna.

 

karriärdag, Sanna GebeyehuNöjd med mötet promenerar Sanna till kontoret vid Mosebacke som hon delar med Monica. En före detta porrbutik är numera en ljus och luftig display av Monicas design. Innanför det stora välvda fönstret står en knallgul lampa, några färgglada glasvaser och en sittgrupp. På väggarna sitter stora origami-snöstjärnor. En smal passage med hyllor fulla av prototyper och diplom leder in till en liten kontorsdel.Sanna passar på att ringa för att kolla hur bygget flyter på. Det var en del grejer som sket sig i går. Hon kokar kaffe, kollar mejl och delar en statusuppdatering på Hello!:s Facebooksida. Efter ytterligare ett par samtal kring utställningen dyker Monica upp. Det är dags att inspektera bygget.

 

Taxin svänger in framför huvudentrén på Stockholmsmässan i Älvsjö. Efter en lång promenad genom den gigantiska mässhallen där det borras, sågas och snickras på alla håll är Sanna och Monica framme vid bygget.Det är inget litet projekt. En hel liten stad ska byggas, där varje hus representerar ett organ i organisationens anatomi. Husen ska inredas med möbler, belysning och textilier från producenter på mässan. Mellan alla huskroppar ska ståltråd böjas till som ett slags nervtrådar och blodomlopp. Detta kommer som en nyhet på bygget. Vem ska hinna göra det? Snickarna jobbar bara en dag till. Sanna blir förbannad. Som vanligt har det tagits in för lite folk. Hon ringer upp den projekttekniskt ansvarige. Vänligt men bestämt förklarar hon att om det är så att hon själv ska behöva stå och böja till ståltråden på en skylift en natt i helgen behöver hon åtminstone någon som hjälper henne.

– Jag har blivit bättre på att säga ifrån. Förr hade jag bara gjort det själv, utan att bråka.

 

Samtidigt har Monica upptäckt ett problem med bygget. Taket är satt för högt och det finns en fem centimeter hög kant som måste bort. Hon, Sanna och snickarna försöker komma fram till en lösning. Förslag läggs fram och förkastas. Efter en halvtimme utan lösning börjar stämningen bli hätsk. Till slut ber en arbetsledare Sanna att dra från platsen. Men Sanna lyckas snabbt lugna honom och kommer på en lösning som kan fungera. Innan hon lämnar bygget delar hon ut kramar och ser till att ingen är sur på henne.

 

Sanna går för att överlämna en liten orange robot till ett par målare. Hon vill ha samma färg inuti ett rum. På vägen träffar hon på Fredrik Färg som också gör en utställning på mässan. De utbyter tips om hur man bäst ska hantera sömnbristen under produktionsfasen.

– Åk hem och gör en stor engelsk frukost, men sov inte! Två timmars sömn är sämre än ingen sömn alls, tipsar Sanna.

 

En och en halv timme försenad möter Sanna upp sin kollega Johan Riddarström för lunch på Babylon vid Medborgarplatsen. Johan är planner och utvecklar framförallt strategi- och kommunikationsdelarna av konceptet. De avhandlar talkshow och inredning i rummen. Trots den sena lunchen äter Sanna knappt hälften av sin getost- och baconomelett.

– Jag kan inte äta när jag är uppe i varv, så jag satsar på frukost och middag. Det är de här tre veckorna runt utställningen som är värst. Min man brukar passa på att åka bort den här perioden, skrattar hon.

 

Sanna promenerar till Slussen för att ta tunnelbanan till Östermalmstorg och antikaffären Modernity som har specialiserat sig på designmöbler från 1900-talet. Framme ger hon butiks­ägaren Andrew en stor kram. Hans barn kommer förbi och hon hälsar glatt på dem. Det märks att det inte är första gången hon är här. Hon fotar ett par intressanta möbler innan hon vinkar hejdå. På väg tillbaka till kontoret kollar hon mejlen och stämmer av med Monica i telefon.

 

Tillbaka på kontoret. Sanna ringer några samtal angående personalbristen på bygget och försöker hinna med att svara på alla mejl som kommit in under dagen. − Det är otroligt många puckar att hålla i huvudet och det gäller att man inte glömmer något. Jag måste ständigt gå igenom alla mina kom ihåg-listor för att vara säker på att jag inte råkat missa någon punkt.

 

Sanna sticker hem för en snabb middag med sin make, och en promenad med Sonja. Sedan ringer det på dörren. Det är Johan som dyker förbi på en kopp kaffe för att gå igenom det han har hunnit göra under dagen och stämma av att allt är på banan.

 

Det snöar stilla över Götgatan när Sanna tar dagens sista hundpromenad. En halvtimme senare somnar Sonja sött över Sannas bröst där hon sitter nersjunken i soffan med sin dator. Sanna avhandlar dagens sista mejlskörd med Sonjas snusande mot halsen. Två timmar senare kryper hon ner under täcket. Det blir en tidig kväll, enligt Sannas mått mätt.

 

 

 

 

SANNA ÅKERLUND GEBEYEHU:

TITEL: Utställningsproducent/designer och projekt/konceptutvecklare.

ÅLDER: 40 år.

BOR: Lägenhet på Katarina bangata.

FAMILJ: Make, plus-son och mopsen Sonja, 5 månader.

BAKGRUND: Uppväxt i en skidåkarfamilj i Vedevåg utanför Örebro blev Sanna snart landslagsåkare i snowboard. Genom sporten fick hon ett stort konakttnät. Bland annat lärde hon känna Greger Hegelin som startade We och Per Holknekt som grundade Odd Molly. De drev Stockholms enda skate- och snowboardbutik och sponsrade Sanna. Som 21-åring började hon designa möbler och sälja. Via sitt nätverk träffade hon Aia Jüdes på en svartklubb i Sockholm. Tillsammans kallar de sig Jüdes & Gebeyehu creative och producerar utställningar och event, samt utvecklar koncept inom mode, design, kultur och livsstil. Sanna har även jobbat på musikklubben Mondo i Stockholm och bland annat bokat idolerna Public enemy. 2005 fick hon kontakt med Stockholmsmässan.

FRITID: ”Jag skulle gärna träna, och dansa lindyhop. Jag brukade dansa latin och balett. Men tiden räcker inte till. Jag träffar hellre vänner jag inte har sett på länge, eller jobbar.

 

 

 

LÄS MER

 

En före detta balettdansös och en låtskrivare vars verk ingen ville framföra visade sig vara början på något stort. Följ med Salem Al Fakir och hans kollega Kristina Lidehorn på en intensiv karriärdag som avslutas med Grammisgalan.
Från klassens scenapa till hela Sveriges fredagsmys – Pär Lernström är idolen som bossar över ett helt parlament. Men trots en karriärresa som många bara drömmer om är han inte helt nöjd.
Från ett nedgånget klassrum och elever med redovisningsskräck, till riksdagsbeslut och direktsända samtal om papegojor. Som Miljöpartiets språkrör kastar sig Gustav Fridolin och Åsa Romson mellan ytterligheter.

 

Ebba Hyckenberg
Publicerad 11 oktober 2012
Föregående Nästa