Att bli chef över tidigare kollegor kan vara en rysare. Det vet Jonas Pettersson. För två år sedan, nyss fyllda 27, frågade han sig själv vad han hade gett sig in på. Som yngst på informationsenheten på SEKO fick han ta sig en extra funderare på hur han skulle uppträda mot sina äldre medarbetare – och tidigare kollegor.

– För att bli en framgångsrik chef i en sådan situation tror jag att man måste ha en lyssnande ledarstil, främst av anledningen att de som är lite äldre har lång erfarenhet och kan bidra med väldigt mycket. Jag kan tänka mig att det finns en del unga chefer som känner ett extra stort behov av att visa vem som bestämmer om det finns äldre i gruppen. Det tror jag är ett av de största felen man kan göra. Det skapar bara missnöje och irritation.

Vilka är fördelarna med att bli chef över folk man känner väldigt väl?

– Just det, att man känner dem väl. Dessutom har man lite bättre koll på vad de förväntar sig av en chef med tanke på att man tidigare fanns med i sådana diskussioner på ett helt annat sätt än när man blir chef.

Och nackdelarna?

– Det finns ju alltid en risk att det finns någon annan i arbetsgruppen som gärna själv hade blivit chef och det kan ju skapa spänningar i gruppen. I övrigt är det en speciell roll att gå ifrån att vara en i gänget och vara med i fikarumssnacket. Samtidigt tror jag att det är viktigt att medarbetarna har utrymme att snacka av sig utan att chefen hör allt.

Hur upplevde du omställningen att bli chef över dina tidigare kolleger?

– Det var en större omställning än vad jag trodde. Bara vetskapen om att det är jag som får bära hundhuvudet om något går fel kan kännas betungande ibland. Jag har också försökt leva upp till mottot att inte skylla neråt i organisationen om något bli fel. Jag har sett motsatsen.

Vad har varit den svåraste utmaningen?

– Att få människor att ta en på allvar. Jag tror att man omedvetet blir lite försiktigare som ung chef med förhållandevis lite erfarenhet. Man vill ju gärna undvika att det blir snack om att ”nu kommer den där gröngölingen och tror att han vet och ska bestämma”. Den allra svåraste utmaningen har varit att hitta en rimlig balans så att man varken är för mesig eller för drivande.

Vad har du lärt dig om dig själv?

– Att andra uppfattar en annorlunda än vad man själv gör. Jag har också kommit på att jag har ett större bekräftelsebehov än vad jag tidigare har trott. När man blir chef haglar inte beröm och positiva omdömen lika tätt som när man inte var chef. Det var ganska jobbigt ett tag, men jag försöker istället att vända på det och ge medarbetarna mycket beröm.