1 Mar 2008 kl: 00:00

Kärlek på finska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– Min karriärplan var från början att hålla mig bred. Jag bestämde mig tidigt för att prova på olika saker och på så sätt upptäcka vad som driver mig.

När Anna Hellerstedt tog civilingenjörsexamen 2001 hade hon redan jobb som konsult på McKinsey. Där arbetade hon med allt från tyngre processindustri till konsumentvaror.

– Det passade mig perfekt att få prova på olika branscher. Men efter två år kände jag att jag inte ville släppa ett företag redan efter tre månader – jag ville vara med och ta ansvar hela vägen.

Karriären gick i rekordfart vidare in i mediebranschen och riskkapitalföretaget Nordic Capital, som 2003 köpte upp Canal Plus nordiska verksamhet. Här fick Anna sin önskan uppfylld om att vara med från dag ett, när Canal Plus skulle utvecklas till ett starkt växande företag. Tillsammans med vd:n drev hon igenom idéer om renodlade sport- och filmkanaler och fasta tablåtider. Redan efter två år kunde Canal Plus säljas vidare.

– Då stod jag verkligen vid ett vägval, å ena sidan funderade jag på att göra internationell mediekarriär, men å andra sidan hade jag en teknisk utbildning som jag ville använda mig av.

Civilingenjören inom Anna vann och hon tog jobb som produktchef på Fortum. I samma veva träffade hon sin finske pojkvän och bestämde sig för att flytta till hans hemland.

– En dag blev jag uppringd av Exportrådet som frågade om jag var intresserad av jobb. Jag tackade nej direkt, eftersom jag redan bestämt mig för att flytta utomlands. När Anna förklarade att hon inte kunde ta jobbet, eftersom hon var på väg till Finland, blev det först tyst på andra sidan luren.

– Sedan berättade rekryteraren att jobbet var stationerat i Helsingfors. Vad är egentligen oddsen för ett sådant sammanträffande?

Anna är fortfarande ny på jobbet, hon har bara arbetat som högsta chef på Exportrådets Helsingforskontor i några månader. Hennes främsta uppgift är att hjälpa svenska företag som vill etablera sig i Finland. Hon har snabbt gjort sig hemmastad i Helsingfors, men berättar att de kulturella skillnaderna mellan finnar och svenskar är större än vad hon först trodde.

– Finnar är ofta avvaktande och tysta i början. I vår kultur skulle vi kanske tolka det som ointresse, men det stämmer inte alls. När de väl öppnar sig har finnarna nära till skratt och är varma och lojala. En annan skillnad är ledarskapet.

– Det svenska ledarskapet är väldigt konsensusdrivet, alla ska vara med på tåget innan ett beslut kan tas. I Finland är det annorlunda, där sätter chefen ner foten och säger ”jo”, och så gör alla som han eller hon säger. I Sverige skulle man nog tjäna på att gå mer åt det hållet. Numera säger sig Anna ha funnit vad som driver henne i karriären.

– Jag har kommit fram till att det viktigaste är människorna jag arbetar med. Efter studierna trodde jag att det viktigaste var att man hamnade i en kul bransch. Nu har jag förstått att med rätt människor, så kan vilken bransch som helst bli kul.