Föregående Nästa

”Jag vet inte om jag hade vågat satsa om jag visste hur svårt det är”

”Jag vet inte om jag hade vågat satsa om jag visste hur svårt det är”
22 oktober 2010

När Sebastian blev av med jobbet vågade han och före detta frun äntligen satsa på sin affärsidé om en fair trade-butik. Utan varken erfarenhet eller kunskap om skjortor var utmaningen stor. Här berättar han hur de lyckades trots svårigheterna.

Annons

The fair tailor startade nästan som ett terapiarbete för mig i början av 2009 efter att jag blev av med jobbet som konsult på Volvo. Det här är en fair trade-butik som faktiskt behövs. Det har sålts så mycket saker av dålig kvalitet som folk har köpt för att vara snälla. Vi vill att våra kunder ska köpa våra skjortor för att de är bättre än konkurrenternas.

Affärsidén att sälja skräddarsydda skjortor som tillverkas utomlands under schyssta villkor kom jag och min före detta fru Lina på en varm sommardag 2008, i väntan på ett försenat tåg. För att inte börja gräla där på perrongen hittade vi på en aktivitet – att komma på en affärsidé. Det tog oss femton minuter med en servett och en penna. Men då gick fordonsindustrin fortfarande på högvarv, och även om det inte var mitt drömjobb så kändes det som ett stort steg att säga upp mig från ett fast och välbetalt jobb.

När jag sen blev av med jobbet och vi bestämde oss för att satsa på idén hade jag och Lina aldrig varit i Nepal, vi kunde ingenting om skjortor och vi hade definitivt inte haft personalansvar. I dag har vi 14 anställda i Göteborg och Nepal. Vi har löst det hela med hårt arbete och sunt förnuft. Allt har varit svårt men roligt. Våra första skjortor höll inte måttet. De har inte samma kvalitetsmedvetande i Nepal. Några centimeter hit eller dit är inte så noga där. Jag förstår det, de har annat att oroa sig för. Vi har slitit jättemycket med hemsidan också, sådana tekniska projekt är gräsliga.
Att jobba med Nepal har överlag varit en otrolig utmaning. Å ena sidan går många saker väldigt snabbt. Du kan anställa någon över dagen. Å andra sidan kan vissa saker vara så otroligt byråkratiska och omständliga. Det är svårt att säga om jag skulle ha vågat satsa om jag hade vetat hur svårt det är. Men jag hoppas att jag skulle ha gjort det. Det är mycket bekymmer när saker inte blir som man tänkt sig, men samtidigt lärorikt.

Vi ska starta en stiftelse i Nepal – för att vi kan. Stiftelsen ska utbilda ungdomar, vi vill börja med ett skrädderiprogram. Redan nu genomför vi en yrkesutbildning för fyra tjejer som har haft det svårt och som genomgått en rehabilitering. De ska lära sig sömnad, ekonomi och matte. Sen kan de välja om de vill ta anställning i vår produktion eller starta en egen skräddeributik med hjälp av mikrolån. Visionen är att inom fem år ha ett helt kvarter med yrkesutbildningar för ungdomar i Nepal: rörmokare, elektriker, bilmekaniker, skönhetsjobb. Relativt korta utbildningar som ger jobb.

Jag tror inte att jag kommer återvända till ingenjörstillvaron. I teknikkonsultbranschen finns det många understimulerade anställda. Det är svårt för stora organisationer att ta tillvara deras driv. I dag använder jag allt jag kan och tvingas hela tiden utveckla nya sidor hos mig själv.”

 

SEBASTIAN STJERN, Schyssta skräddaren

Ålder: 30 år.

Bor: Göteborg.
Gör: En av grundarna av The Fair tailor, ett företag som via nätet säljer skräddarsydda skjortor tillverkade i Nepal under schyssta förhållanden.
Gör också: Bloggar om entreprenörskap för Veckans affärer.

Johanna Alskog
Publicerad 22 oktober 2010
Föregående Nästa