Annons
Föregående Nästa

Ingenjörshjärtat hamrar för Hammarby: "Finns en anda här som tilltalar mig"

Under säsongerna är Kanalplans slitna huvudbyggnad som Emelies andra hem.
09 december 2015

Man måste inte starta varje match för att vara en nyckelspelare i laget. Det bevisar Emelie Ekman, fotbollsmålvakten ­som mixar studier med otaliga timmar i Bajens tjänst.

Annons

Ett småblåsigt Kanalplan ligger öde och väntar på vintermörkret. Vi möter upp Emelie Ekman, reservmålvakt i Hammarby IF DFF, som i år sett sitt lag åka ur högsta serien.

– Otroligt tungt förstås – det avgjordes på målskillnad i sista omgången. Många påverkas av en nedflyttning. Vissa kanske behöver lämna för att fortsätta spela på högsta nivå.

Under säsongerna är Kanalplans slitna huvudbyggnad som Emelies andra hem. Är det inte träning söker hon sig gärna hit för att hänga, utföra vaktmästarsysslor eller plugga i föreningens kafé. Emelie läser sitt sista år på Kungliga Tekniska högskolan, där hon snart ska ta sin examen i medieteknik. Tillsammans tar fotbollen och studierna upp det mesta av hennes tid.

”Det finns en fin Bajen-anda som tilltalar mig. Alla hjälps åt och är involverade i det mesta som händer här. Ibland träffar jag mina lagkamrater oftare än min familj”

– De första åren var svårare att kombinera. Det var mycket matte då, som jag ­behövde lägga mer tid på. Nu är det lättare, säger Emelie och berättar att hon helst undviker nickdueller, med hänvisning till att hon behöver sina hjärnceller i skolan.

– Målvaktsrollen passar mig bra. Jag är inte jättefysisk av mig och väger ganska lätt i närkampsspelet. Men jag är teknisk!

Att spela fotboll är långt ifrån det enda Emelie gör i Hammarby. Under sina hittills nio år i föreningen har hon bland annat agerat målvaktstränare, webb­redaktör, vaktmästare och införskaffare av toalettpapper. Hon är go to-tjejen, ­vars brinnande engagemang för föreningen Hammarby nyligen belönades med ett stipendium ur stiftelsen Pelle Lindberghs minne.

– Jag fick ta emot det inför 30 000 fans under herrlagets match mot Malmö FF. Det var verkligen en fin klapp på axeln för all tid jag lagt ned här. Stort, verkligen.

”Ett föredöme för organisationen” och ”en riktig hammarbajare” löd motiveringen. Att det finns en god grund för denna blir tydligt när Emelie engagerat visar oss runt i lokalerna, ber om ursäkt för röran i omklädningsrummet och pekar ut diverse lappar hon satt på dörrar, skåp och lådor.

– Det finns en fin Bajen-anda i organisationen som tilltalar mig. Alla hjälps åt och är involverade i det mesta som händer här. Ibland träffar jag mina lagkamrater oftare än min familj, säger hon och berättar att hon ser Hammarby som en andra sådan.

Emelie gör en gest mot en av kaféets väggar och berättar att hon bor på andra sidan Hammarbyhamnen. En kort vattenremsa bort, således, och via Skanstullsbron ligger fotbollsplanen behändigt på vägen till eller från skolan.

– Under säsongerna spenderar jag mer vaken tid här än hemma. Hammarby har gett mig så mycket, och jag ser det som helt naturligt att ge tillbaka på alla sätt jag kan, avslutar hon, innan det är dags att bege sig till kvällsföreläsningen på KTH.

Billy Ekblom
Publicerad 09 december 2015
Föregående Nästa