Trots att Christer Fuglesang har bott i USA i mer än tio år så är han skeptisk till det mantra som så ofta upprepas där inför stjärnögda barn: ”Alla kan nå sina mål”. Vill man så kan man.
– Det är ju inte sant, alla kan inte nå alla mål. Jag tycker att man ska sätta mål, det är bra för både självkänslan och självförtroendet att uppnå mål. Samtidigt ska man ha en realistisk inställning till vad som är möjligt, säger Christer Fuglesang och påpekar att den som har orealistiska förväntningar riskerar att bli besviken när drömmen inte går i uppfyllelse.
Kanske hade man väntat sig att någon som gjort två turer till rymden skulle vara mer färgad av ”allt är möjligt”-inställningen. Möjligtvis kommer realismen av att han vet precis hur mycket jobb som har krävts på vägen mot stjärnorna. Och att det finns ett inslag av tur i det hela: att ha en felfri hälsa är det första hindret som måste övervinnas när man söker till en astronaututbildning. Inget som man kan påverka själv i någon större utsträckning.
Christer Fuglesangs rymdäventyr började med en nyfikenhet, en dröm om att få ge sig ut på en rymdresa. Det här var i mitten av 80-talet och det fanns än så länge inga tydliga vägar som skulle kunna ta honom fram till målet. Men i juni 1990 fick han höra att European space agency (ESA) sökte astronauter. Han blev antagen och sen följde många år av utbildning, träning och väntan.
– Lyckligtvis är det ett roligt jobb även när man inte befinner sig i rymden och min forskning höll motivationen uppe, säger Christer Fuglesang samtidigt som han erkänner att det var lite segt att det tog så lång tid innan det var dags att bege sig upp i rymdfarkosten.
Till slut kom den dagen, i december 2006. Ackompanjerad av dånet från raketmotorerna insåg han på allvar att drömmen just gick i uppfyllelse.
– Det var en fantastisk känsla att komma till rymdstationen. Även om det inte var några större överraskningar så är det en sak att se jorden på bild och en annan att uppleva det utifrån rymden.
Men redan efter någon dag drabbades han av en underlig blasé- känsla.
– ”Jaha, så var man här. Och sen?” Det är en känsla som jag har haft tidigare, till exempel när jag har sett fram emot en skidresa väldigt mycket.
Christer Fuglesang har sedan dess hunnit med en rymdtur till och får han bestämma så blir det fler. Men det är inget han sitter och väntar på. I stället sätter Christer upp nya mål inom ramen för sitt jobb på ESA.
– Mål behöver inte vara något så stort som att åka till rymden för att de ska vara spännande och tillfredsställande att uppnå.
Fugelsangs tre bästa måltips:
→ Sätt mål för dig själv, det är bra för både självkänslan och självförtroendet att uppnå något som du har bestämt dig för att göra.
→ Var realistisk. Sätt gärna utmanande mål, men det måste finnas rätt förutsättningar för att lyckas, annars riskerar du att bli alltför besviken.
→ Ta hjälp av andra om du inte själv kan avgöra om ett mål är realistiskt att sträva emot.
