Jag är ännu inte säker på om jag tycker att kroppen är så intressant att jag är beredd att lämna journalistiken som jag tycker så mycket om. Vissa dagar är jag helt förälskad i allt som jag har lärt mig om hur saker och ting funkar. Samtidigt är det jobbigt. Läkarlinjen är tusen gånger hårdare än allt jag har läst tidigare.Dessutom hinner jag inte plugga tillräckligt, för klockan tre går jag och hämtar barnen på dagis. Det är mycket stress hela tiden och utbildningen är lång, fem och ett halvt år.

Det är slitigt, riktigt slitigt. Men jag tänker att det kan vara bra att göra livet lite jobbigt ibland. Se till att det händer något. Jag ville ställa mitt liv på ända och skaka om det. Jag har arbetat som journalist sen jag var 25 år. Jag har varit reporter, programledare och redaktör. Mest har jag varit på TV4, men också på SVT.

Jag är uppväxt i en samhällsvetarfamilj. Min pappa var journalist. För mig var det självklart att jag också skulle bli journalist. Jag älskar journalistiken och är en riktig nyhetsmänniska, medan naturvetenskapen har varit främmande för mig. Efter tio år som nyhetsjournalist är jag präglad av det. Journalistiken är min värld. Det är det jag behärskar och har någon sorts förståelse för.

Läkaryrket har också funnits där ända sedan jag började plugga. Jag har haft det i bakhuvudet hela tiden och sett det poppa upp då och då. Det som lockar är kombinationen av hårt och mjukt. Man måste ha en vass hjärna, men samtidigt vara empatisk. Det var min man som frågade mig vad jag skulle ha gjort annorlunda om jag hade kunnat backa bandet. Jag svarade att jag skulle ha blivit läkare. Men om jag verkligen hade börjat plugga till läkare för tio år sen – då hade jag nog suttit på något sjukhus någonstans och gråtit över att jag inte blev journalist. Det måste inte bara finnas en enda sak som är din grej i livet.

Jag försöker tänka på att det inte ska bli en prestigegrej för mig om jag väljer att gå klart läkarutbildningen eller inte. Jag ville undersöka det här, knacka på den här dörren och se om det finns något för mig där, sen får vi se var jag hamnar. Men tänk om jag hade vetat när jag var femton år att jag skulle få chansen till båda de här drömjobben – journalist och läkare – då hade jag inte trott att det var sant!