1 Jun 2009 kl: 00:00

En lista avslöjar sanningen

tinni_kronikor_stor Millimeterrättvisa är ett ganska populärt ord. Och vi vet ju alla vad det är. Det är när en tjej och en kille har ett schema där hemma på kylskåpsdörren där de antecknar PRECIS VARENDA GREJ som de gör i hemmet och vem som gör vad… Hon plitar "slänger soporna", "lämnar returpappret nere i porten". Han antecknar "diskar", "torkar av bordet". Klart jobbigt och väldigt oromantiskt. Eller? Vad handlar millimeterrättvisa om egentligen? Och är det någon som känner några som har en sån där lista (och vågar erkänna det)? Jag kände i och för sig ett par som hade det för en massa år sen. Eller rättare sagt: de hade en lista där HON plitade ner allt hon gjorde och allt han gjorde för att hon till slut skulle få svart på vitt att hon gjorde mycket, mycket mer (han tyckte att de gjorde ungefär lika mycket). Det funkade! Han såg.   Denna för dem lite smått pinsamma lista blev alltså ett användbart verktyg i strävan efter ett mer rättvist liv. Ett liv med mindre gnäll och mer action. Efter några veckor var orättvisan nämligen så uppenbar att det var svårt att inte göra något åt saken – och vid det laget kändes ordet milli­meterrättvisa ganska främmande. Paret satte sig ner och kollade igenom allt som stod där. Vad kunde de dela upp, och hur? Och livet blev bättre för dem båda. För henne kanske det blev bättre men inte för honom, tänker ni, men så var det inte. Han skämdes när han såg listan, hon fick bekräftelse och båda slapp undan det dagliga gnällpasset = de blev lite kärare. Min poäng är denna: att kalla försök att bena ut vem som egentligen gör vad för millimeterrättvisa är en slags härskarteknik – ett sätt att visa att kampen för en rättvis fördelning handlar om petitesser. När det i själva verket handlar om något helt annat: att synliggöra det vi tar som en självklar fördelning. Och jag tänker så här, vad är millimeterrättvisans motsvarighet i arbetslivet? Vad finns det för omedvetna sätt att förringa jämställdhetsarbetet där? Jämo kräver skriftliga jämställdhetsplaner för alla företag med tio eller fler anställda. Det refereras ofta till jämställdhetsplanen som "några papper som sitter i en pärm". Det är lite samma sak. Den där jobbiga listan, liksom. En tidning jag var på hade en petimäterlista uppsatt i morgonmötesrummet. Den gällde i och för sig inte den interna rättvisan utan hur många kvinnor som fanns på bild på förstasidan, hur många män som var citerade i huvudnyheten och sånt. Det var en sjukt bra lista som uppdaterades med små streck i olika kolumner varenda dag. I slutet på månaden var det alltid så pinsamt tydligt att … ja ni fattar: Att världen inte är direkt jämställd.   Det blir liksom så uppenbart att det är svårt att inte göra något åt det hela.Uppenbart för alla. Jag tror att alla företag skulle må bra av en lista på kylskåpet. En lista där precis alla detaljer antecknas. Löner, vem som pratar på möten, vem som plockar ur diskmaskinen, vem som känner sig bekräftad av sin chef, hur det ser ut med uppdelningen av föräldraledighet, vem som jobbar över, fikar med chefen oftast – ni kan säkert komma på hundra bra grejer man kan ta upp på en sån här lista. Jag kan till och med ta på mig att utforma den. Mejla era tips till mig så ska jag sammanställa en lista som ni kan printa ut och tejpa upp på kylskåpet på era respektive arbetsplatser. Ska vi säga så?       Tinni Ernsjöö Rappe är journalist och författare. Hennes senaste bok Skriet från kärnfamiljen (tillsammans med Rebecka Edgren Aldén) kom ut i mars.   Vem diskar på ditt jobb? Diskutera!