Redan i tonåren var Karolina intresserad av räddningsarbete och efter tre år på räddningsgymnasiet kändes arbetet på SOS Alarm som en naturlig fortsättning.

– Jag drivs av en vilja att hjälpa, det är det bästa med det här jobbet. Det är också väldigt varierande, man vet aldrig vilka utmaningar man kommer att ställas inför. Ingen dag är den andra lik.

För att bli larmoperatör har Karolina gått SOS Alarms internutbildning på SOS-skolan i Uppsala. Operatörerna får även kontinuerlig fortbildning på sina hemmacentraler.

– Det kan vara enormt stressigt, det är små marginaler när det handlar om liv och död. Pressen är stor, om man gör fel kan konsekvenserna bli ödesdigra.

Men trots stressen tycker Karolina att stämningen på jobbet är fantastisk. Kanske är det just närheten till liv och död som påverkar. Karolina menar att arbetet med människor i nöd och i livsomvälvande situationer gör att man mognar som människa och ser på vardagens små bekymmer på ett annat sätt.

”Man får perspektiv på tillvaron.”

– När man jobbar med så stora och viktiga frågor så blir små problem inte viktiga alls, man får perspektiv på tillvaron. Att möta människor i nödsituationer blir på sätt och vis lättare med en större erfarenhet, men vissa saker vänjer man sig aldrig vid.

– När man sitter i ett skarpt samtal är man totalt fokuserad och professionell. Men efteråt kommer ju känslorna, det finns samtal som man aldrig någonsin kommer att glömma.

Karolina menar ändå att det är viktigt att försöka låta bli att ta med sig jobbet hem, och att försöka slappna av och tänka på annat när man är ledig.

– Vi har ingen rutin för debriefing på jobbet så som räddningspersonalen har, men vi kollegor pratar väldigt mycket och försöker fånga upp känslor och tankar allteftersom de uppstår. Det skapar en speciell stämning, man kommer nära sina arbetskamrater.

Att hantera människors livskriser och att vara deras enda trygga länk i akuta krissituationer när de väntar på assistans är en stor utmaning som kräver en viss läggning, menar Karolina.

– Det här är inte ett jobb för alla. Det gäller att vara trygg i sig själv, att vara lugn och sansad.

Men trots att jobbet är krävande, stressigt och ibland väldigt emotionellt tungt, så har Karolina aldrig ångrat sitt yrkesval. Tvärtom.

– Arbetet som larmoperatör är väldigt givande och stimulerande. Man utvecklas som människa och lär sig uppskatta det ljusa i livet. Det är värt alla tårarna.