Är du kring 30-strecket och ute på jobbjakt? Grattis – då har du tre gånger så stor chans att bli erbjuden ett nytt jobb än dina 15 år äldre kollegor. Forskning från Linnéuniversitet visar att ålder är den diskrimineringsfaktor som påverkar flest människor i arbetslivet, och anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen, DO, ökar. Räknat i antalet anmälningar är ålder den näst vanligast diskrimineringsgrunden, efter etnicitet.
Men det är inte bara 40-plussarna som missgynnas av åldersfixeringen. Enligt Arja Lehto, utredare på DO, drabbas även unga hårt.
– Idealet är en vit man i 30–40-årsåldern utan barn. Är du yngre har du inte den erfarenhet som efterfrågas. Generellt sett kan man säga att arbetsgivarna vill ha så unga medarbetare som möjligt, med maximal erfarenhet. Det är en ekvation som inte går ihop, säger hon.
Arja Lehto berättar att det inte finns någon forskning som visar att Sverige är ett åldersfixerat land, men klart är att vi styrs av våra normer och förutfattade meningar.
– Vid rekrytering ligger stort fokus på antagen produktivitet, och då ligger män i 30-årsåldern bra till. Men det många arbetsgivare glömmer är att ju mer heterogen arbetsgruppen är, desto bättre presterar den.
Den senaste tiden har det pratats mycket om att vi, för att behålla vår välfärd, måste jobba längre innan vi kan gå i pension. Men om vi tappar attraktionen redan kring 40 – hur ska vi då kunna jobba tills vi är 75?
– Vi måste ändra vår föreställning om ålder, och här har arbetsgivarna ett stort ansvar. I dag måste alla arbetsgivare arbeta för lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet och religion. Men det finns en utredning som föreslår att även andra grunder, bland annat ålder, ska omfattas.
