rekommenderar självklart båda två, men jag väljer att skriva om

varför ni borde läsa Leiva Wengers noveller.

Den här novellsamlingen skiljer sig från alla andra svenska novellsamlingar jag läst. Här har varje novell sitt eget liv, sin egen stil, sitt eget språk och sin egen form. Ja, det är en stilistisk uppvisning, men det som gör Till vår ära unik för mig är att jag för första gången mötte en plats i litteraturen med människor som faktiskt påminde om mig själv (den andra gången var när jag läste Sex liter luft).

Leiva Wenger var först – vilket många verkar vara helt ovetande om – med att föra in förortsslangen i sin prosa. Ord som baxa, abou och beckna var självklara i de två första novellerna. Utan förortsslangen hade novellerna tappat sin trovärdighet. Det som såg så enkelt ut i Leiva Wengers språkhantering visade sig vara nästintill omöjligt – i alla fall om man ser till författarna som trodde att de kunde härma språket. Leiva Wengers noveller är ärliga mot språket/litteraturen och tack vare det är de också ärliga mot er som läsare. ”