1 Mar 2008 kl: 00:00

Akta dig för gullegrisar!

Det var egentligen Berits tur att få det där gruppchefsjobbet men vad spelar det för roll om hon får vänta ett par månader? Jeppe är ju ung och driven, en rolig grabb. Berit har ju ändå varit här så länge, hon slutar väl inte i första taget ändå. Klart grabben ska ha jobbet…

Ett överdrivet scenario? På många svenska arbetsplatser har cheferna sina favoriter, personer som kanske får högre lön, mindre arbetsbörda och bättre karriärmöjligheter än sina kollegor. Det här är ett stort organisatoriskt problem som kan vara svårt att komma tillrätta med, menar Anders Larson, vd för managementföretaget

ProScience Befor AB.

– Jag tror att det är vanligt att chefer har både uttalade och outtalade favoriter. Någonstans är det ju så att vi tenderar att se vissa människor som jämlikar och de blir ofta favoriter. Det kan påverka ledarskapet trots att man ska driva det ur ett formellt och generellt perspektiv, säger Anders Larson.

Vilka problem kan det orsaka?

– Om det blir alltför tydligt att en chef favoriserar några, eller kanske förbättrar karriärvägar för vissa anställda, skapas olika grupper som kan hamna i konflikt med varandra. Det blir ingen bra situation för organisationen som helhet.

Men är det inte naturligt att man tycker bättre om vissa människor?

– Jo, men det gäller att man inte uttalar det högt, utan att man i så fall döljer det. Man får se det ut ett professionellt perspektiv. Varför är du chef? Du har ansvaret för den övergripande strategiska ledningen och då gäller det att få alla att sträva åt samma håll. Om du har favoriter får du förmodligen inte med dig alla. Om du favoriserar några, vilken trygghet har då de andra? Det måste finnas tillit till chefen.

Hur vet man när man har gått över gränsen?

– Det märker man på signalerna från övriga medarbetare. Sedan måste man hela tiden försöka att tänka på vad man gör ur ett insiktsfullt perspektiv.

Finns det någon ledarskapsstil som är mer benägen att ha favoriter?

– Enligt min erfarenhet är det framför allt så kallade psykopatiska ledarstilar som har favoriter. Där gynnar chefen vissa personer så länge de inte opponerar sig mot honom eller henne. Dessutom kommunicerar sådana chefer inte i grupp utan enskilt. Allt det blir till organisatoriska problem.