“Äg din story – låt ingen annan definiera dig”
19 Jun 2017 kl: 00:00

“Äg din story – låt ingen annan definiera dig”

Hej David! Om du kliver tillbaka tio år i tiden, vad gjorde du då?

– Jag jobbade som copywriter och hade precis vunnit mitt första guldägg och Kycklingstipendiet. Jag var 25 år när jag började undervisa på Berghs, så jag trodde att jag var färdiglärd och var väldigt säker på min sak. Men under den där ytliga självsäkerheten fanns det ganska mycket självtvivel. Jag pushade mig själv väldigt hårt och saknade struktur för att hantera det, så till slut gick jag in i väggen. Det var då jag lärde mig sätta gränser och förstå att det är skillnad mellan att jobba mycket och jobba smart. Att det inte handlar om tid och timmar, utan om vilka människor du jobbar med och vad du gör för skillnad.

Är det någonting särskilt du reflekterat över i efterhand?

– Jag klev in i en rätt homogen bransch där alla hade samma bakgrund, så för mig som är uppvuxen i ett miljonområde med invandrade föräldrar utan några vänner eller släktingar som verkat i den sektorn var det mesta helt nytt. Den osäkerheten gjorde nog att jag lät andra människor definiera mig istället för att äga min egen berättelse. Det var inte förrän jag träffade min fru Maja som jag fick modet och verktygen att definiera och stå upp för mig själv.

”Dölj aldrig din bakgrund och var stolt över dina erfarenheter.”

Så, vilka tips vill du ge David version 2007?

– Glöm aldrig någonsin bort var du kommer ifrån. Det är lätt att dras med i nya sammanhang när det går bra och det kan vara både roligt och lärorikt, men dölj aldrig din bakgrund och var stolt över dina erfarenheter. Lyssna och lär av människor som har andra åsikter och kunskaper än du själv. Betrakta jobb som betald utbildning. Så länge du lär dig, stå ut. Så fort du inte lär dig, gå vidare.

Och vad har du på gång framöver?

– Samma som alltid: att fortsätta lära. I höst påbörjar jag en EMBA-utbildning vid Oxfords universitet. Och samarbeten! Nya, roliga samarbeten mellan människor med olika perspektiv. Vår tids inställning om nåt ensamt geni som lyckas med två tomma händer, det finns inte. Allt jag har, har jag andra att tacka för.