Så du har fått nys om ett jobb som du verkligen vill ha, på ett företag som ger dig möjlighet att vara den du är och göra det du gör bäst. Det finns bara ett problem. De behöver inte folk. Du suckar tungt och tänker att du förmodligen blir fast på ditt nuvarande jobb till döddagar.
Men det finns ett sätt att landa det där drömjobbet ändå. Skicka in en spontanansökan! Inom vissa branscher, exempelvis medier och reklam, är företagen vana vid att det kommer in flera ansökningar i veckan.
Lämna ditt CV personligen
En som chansat och lyckats är Tanja Tabrizian från Göteborg.
– Jag hade precis läst klart medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet vid Göteborgs universitet när jag hittade en pr-byrå vars profil verkade intressant. Jag ringde upp vd:n, presenterade mig och frågade när han skulle vara inne så att jag kunde komma lämna mitt CV personligen. Han sa en tid som passade och så gick jag förbi. Jag tror att det är viktigt att man ger ett ansikte till sin spontanansökan, berättar Tanja Tabrizian.
Efter någon vecka ringde hon och kollade med chefen. Han bad Tanja att komma på ett förutsättningslöst möte.
– Han sade att han inte kunde lova mig något, men han ville ändå veta vad jag kunde tänka mig att göra. Vi pratade en stund och han skulle återkomma. Det gick några dagar och så fick jag jobbet.
Att det aldrig fanns något jobb utannonserat var inte något som bekymrade Tanja Tabrizian.
– Det är inte mitt problem. Jag är lite som Zlatan, jag kan bara utgå från mig själv och vad jag vill.
Tanjas tips för dig som spontansöker:
1. Gå dit och säg hej.
Det uppskattas som en trevlig gest samtidigt som det ger arbetsgivaren ett ansikte till din ansökan.
2. Tro på dig själv.
Det kan låta klyschigt, men det är viktigt att göra det. Det är lätt att tro att man inte har någon chans. Låt inte sådant påverka dig utan tro på vad du har att erbjuda.
3. Se det som en chans.
Se intervjun som ett tillfälle både att presentera dig själv och få en inblick i företaget. Kanske är det så att drömjobbet inte riktigt var ditt drömjobb.
