I väderleksrapporten talas det om en orkan över Malmfälten och redan på eftermiddagen yr snön runt i stormbyar. Inte för att Kirunaborna gör någon stor sak av detta. Busvädret nämns i förbifarten, ingenting att hetsa upp sig över. Är det möjligen så att man möter livets vedermödor med större jämnmod när man växer upp 15 mil norr om polcirkeln? Om invånarna i Kiruna är bra på att inte oroa sig i onödan så är det en egenskap som de behöver nu, mer än någonsin.

Allt började med att Kiruna kommun i september 2004 skickade ut ett pressmeddelande med budskapet: ”Ett litet bekymmer har uppstått. Vi måste dessvärre flytta stan, annars kommer den att ramla ner i ett gruvhål”. Reaktionen bland Kirunaborna blev då inte ”Vi flytt int´”, utan snarare: ”Okej, åt vilket håll ska vi?”.

Peter Johansson, affärschef på NCC Construction i norra Norrbotten, skrattar länge när han får frågan om det inte är besynnerligt att ingen har väckt tanken att låta stan stå kvar, så att gruvnäringen får anpassa sig efter den, och inte tvärtom.

– Nej, nej, nej. Vad skulle Kiruna vara utan gruvan, frågar han.

Det kan vara det dummaste han hört. Kiruna utan gruva vore som Åre utan skidbacke, som Kanarieöarna utan sol. Malmen byggde det svenska folkhemmet och bakgrunden till flytten är att malmkroppen, som brytningen sker ifrån, har visat sig fortsätta ner på djupet och vinklar sig in under stadskärnan. Malmen blir dessutom bara mer koncentrerad, renare och mer värdefull.

Luossavaara-Kirunavaara AB, alltså LKAB, gjorde en vinst på elva miljarder kronor de första tre kvartalen i år. Man behöver inte vara Anders Borg för att förstå att det som finns i Kiruna är en guldgruva. Malmvagnarna rullar dygnet runt mot hamnen i Narvik för vidare transport ut i världen. I dag levererar LKAB 28 miljoner ton järnmalmsprodukter om året. Om fem år ska det levereras cirka 37 miljoner ton. För att inte tappa fart måste 150 lägenheter i området Ullspiran utrymmas senast under 2013. Problemet är bara att de boende inte har någonstans att flytta.

– Eftersom det inte finns beslut på vart stan ska ta vägen så har det inte byggts några nya bostäder. Det är ett jätteproblem och det börjar bli bråttom. När vi rekryterar folk är boendet den stora frågan, inte lönen, berättar Peter Johansson på NCC.

Följden har blivit att det har vuxit upp husvagnsläger i Kirunas utkanter. Folk bor i baracker, barnfamiljer tränger ihop sig i enrummare och skiftarbetare delar på en säng eftersom de sover olika tider på dygnet.

Huvudaktörerna i projektet är Länsstyrelsen, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Trafikverket, Vattenfall, Statens Fastighetsverk,

Kiruna kommun och – naturligtvis – LKAB. Bara i Kiruna arbetar 1 86

0 personer för LKAB, i hela koncernen är antalet anställda nära 4 000. Man räknar med att det för varje anställd på

LKAB finns ytterligare fem eller sex personer som på ett eller annat sätt är beroende av gruvjätten. LKAB måste fortsätta att bryta, måste fortsätta att tälja guld. Kiruna, Sverige och världen behöver gruvan. Om detta är alla överens. Alla tycks också ense om att det vore mycket enklare att genomföra flytten om Sverige var en diktatur.

– I gamla sovjetstater pekade man med hela handen och sa till

invånarna: dit flyttar vi. I Kina har människor flyttats med tvång och hela

byar har ödelagts när dammar har anlagts. Att flytta en stad i ett demokratiskt samhälle är något nytt. Vi trampar nya stigar, säger Christer Vinsa, kommunens projektledare för stadsomvandlingen.

Den nuvarande versionen av staden, vi kan kalla den Kiruna 1.0, var mycket ett verk av en man: LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohm. Han umgicks med prins Eugen, Anders Zorn, Carl Larsson och August Strindberg, och samlade goda krafter för att bygga sin mönsterstad. LKAB byggde kyrka, bostäder, polis- och brandstation, skola, sjukhus, vattenledningar och vägar.

– Det finns fortfarande många som säger: ”Kan inte LKAB bara

bestämma hur vi ska göra”. Vi försöker förklara att samhället inte fungerar så längre, berättar Anders Lindberg, informatör på LKAB.

I dag fattas besluten inte över en cigarr och en kupa cognac i disponentvillan på Ingenjörsgatan, utan på kommunfullmäktigemöten i stadshuset. Det gör processen mer utdragen.

Den första, och ganska grundläggande frågan, är vart staden ska ta vägen. Man kan tycka att Kiruna, som till ytan är lika stort som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans, inte borde ha några problem att hitta mark. Men Kiruna 2.0 ska ligga i anslutning till dagens version som omges av gruva, nya malmfyndigheter, sjö, fjäll, flygplats och renhjordarnas flyttleder. De senare är ett riksintresse och ingenting man flyttar på hur som helst.

Fyra dagar före julafton kan den nya detaljplanen för Kiruna klubbas igenom i fullmäktige. Det innebär i så fall att stadens nya riktning blir åt nordost. Då kommer nästa fråga: vad kostar kalaset? LKAB, som enligt minerallagen ska betala för de omkostnader som en fortsatt gruvbrytning för med sig, har räknat på saken. Dels behöver man bygga en ny ”huvudnivå” i gruvan på 1 365 meters djup. Kostnaden för det är cirka 12,5 miljarder kronor, den största industriinvesteringen i Sveriges historia. Lika mycket till beräknar LKAB att projekten ovan jord kommer att kosta de närmaste 25 åren. I den summan ingår att anlägga ny infrastruktur, köpa loss fastigheter, flytta, riva eller bygga nya.

Mats Nilsson är informationschef på Tekniska verken i Kiruna och ansvarar

för den kommunala infrastruktur som ligger i marken, alltså vattenledningar, avlopp och fjärrvärme. Han ser nu möjligheten att skapa framtidens samhälle.

– Vi har otroliga möjligheter att föra in nya tankar och idéer kring energi, vatten och avlopp.

Det kan handla om att lägga vatten- och fjärrvärmeledningar tillsammans så att spillet från fjärrvärmen håller vattnet i ledningarna frostfritt. På så vis slipper man spränga eller gräva ner vattenledningarna på ett frostfritt djup.

Även Christer Vinsa pekar på den unika möjligheten att skapa en framtidsstad.

– Hur reser vi inom samt till och från staden om 20 eller 30 år? Vad kostar bensinen om 30 år? Finns det bensin? Ska vi resa med gondolbana eller spårvagn i kollektivtrafiken?

Själva flytten av staden tycks vara det minsta bekymret.

– Byggtekniskt är det inga problem. Det handlar om kända tekniker. Det är inte svårare än att bygga ett garage, säger Peter Johansson på NCC. Kruxet är att så mycket ska göras samtidigt, och under stor tidspress. Under de kommande fem åren ska en ny europaväg anläggas runt stan. Järnvägen ska dras om. Högstadieskola, raketskola, stadshus, sameparlament och 500 lägenheter måste byggas. En sjö ska delvis torrläggas. Det är bara en föraning om vad som väntar.

Christer Vinsa är inte orolig, inte av den anledningen.

– Människan åkte till månen 1969. Skotta, gräva och bygga, det är vi ganska bra på. Men vad händer med de mjuka värdena? Vad händer när man stör sociala mönster? När grannar som har bott på varsin sida av ett staket eller i samma trappuppgång i ett helt liv, plötsligt delas på? Vi kan bygga och flytta vart som helst, men om man inte kan bibehålla stoltheten för staden, tryggheten och varumärket Kiruna, så att ingen längre vill bo här, då har vi misslyckats.

Vilka kompetenser behöver Kiruna?

Anders Lindberg, informatör, LKAB :

– Vi står inför stora pensionsavgångar. På LKAB har vi ungefär 200 olika yrkesgrupper och behöver rekrytera 200 personer, till exempel bergarbetare, processoperatörer, elektriker, mekaniker, ingenjörer, administratörer och chefer. Flytten kräver även kompetens hos andra aktörer för exempelvis samhällsplanering, arkitektur och naturligtvis till själva byggjobben.

Mats Nilsson, informationschef, Tekniska Verken:

– Projektledare, byggledare och ingenjörer av olika slag behövs. Det är en utmaning att rekrytera till Kiruna. Risken är stor att folk drabbas av lappsjuka. Jag är intresserad av dem som har helt klart för sig varför de vill bo i Kiruna.

Peter Johansson, affärschef för norra Norrbotten på NCC:

– Vi behöver arbetsledare, projektledare, platschefer, entreprenadingenjörer. Vi börjar få in allt fler tjejer på de positionerna och det fungerar fantastiskt bra. Det blir en bra mix på byggena och tjejerna har ofta ett annat sätt att lösa problemen.

Ragnhild Svonni, partiledare för Samelistan som styr kommunen med S och V:

– Vi har haft dålig beredskap för vilka sociala konsekvenser som flytten får. Därför är det viktigt att vi hittar folk som kan arbeta med hur människors hälsa påverkas. Självklart behövs också arkitekter och stadsplanerare.

Christer Vinsa, kommunens projektledare:

– Kiruna behöver kompetens inom ett brett spektrum. Till gruvnäringen, till byggbranschen och till samhällsplanering. Men vi får inte glömma att det också finns stora behov inom rymdindustrin och att besöksnäringen växer.

Kristina Palo, chef på arbetsförmedlingen i Kiruna:

– 3,1 procent var öppet arbetslösa här i oktober, klart under genomsnittet i Sverige. Arbetskraft behövs inom verkstad, industri och rymdoch turistnäringen. Eftersom det blir stora pensionsavgångar så kommer det också att behövas fler personer inom vård och omsorg.