Vi människor verkar älska rutiner och när vi utsätts för samma scenario tillräckligt många gånger slår hjärnan över till autopilot. Den delen som analyserar och sköter det mesta av vårt aktiva tänkande sitter i pannloben, hjärnans allra smartaste del. Katarina Gospic är hjärnforskare och grundare av Brainbow Labs och förklarar att när ett beteende väl blivit automatiserat flyttas handlingen till hjärnans mest uråldriga del, reptilhjärnan.
– För att nå framgång krävs det att vi lär
oss att hämma de impulser som kommer från reptilhjärnan – att inte gå direkt på godiset som ger oss den snabba ”fixen”. Forskning visar att barn som lär sig vänta och skjuta på belöningar blir mer framgångsrika senare i livet. Du kan träna upp pannloben genom att bryta dina mönster. När du gör nya saker skapas nämligen helt nya kopplingar som sedan kan växa till breda motorvägar. En vältränad pannlob gör det enklare att bromsa dina impulser och att nå dina mål.
Reaktioner kommer automatiskt
Men själva tänkandet kräver mycket energi. Och energi är något som vi är programmerade att spara på sedan tiden i grottorna då energin behövdes för att jaga mat och fly undan rovdjur.
– Reaktionen att tända lampan i ett mörkt rum kommer till exempel automatiskt för en vuxen människa. Hjärnan vill vara så effektiv som möjligt och när vi gjort något tillräckligt många gånger flyttas den handlingen till en del av hjärnan som kallas stratium.
Stratium ligger i de basala ganglierna och kan lite förenklat klassas som reptilhjärnan. Det är den som styr våra mest grundläggande instinkter och våra rörelser. Den ligger väl skyddad i mitten av hjärnan och är vår överlevnadsguide: det är den som talar om för oss när vi måste fly eller fäkta, äta eller sova. Automatiseringen är väldigt praktisk då den frigör både tid och energi som vi kan använda till annat. Men att försöka bryta ett beteende när det väl har lagt sig tillrätta i reptilhjärnan kan vara lurigt.
– Om du till exempel har parkerat din bil på samma plats i 30 år och den platsen helt plötsligt är upptagen en morgon ställs du inför en rad problem. Var ska du parkera i stället? Hur ska du ta reda på vem som har snott din plats? Det skapar obehagskänslor då vi måste analysera och fatta en hel rad beslut. Det kostar massor av energi.
Problemen du då ställs inför innebär att pannloben måste ta över. Och inte nog med att pannlob och reptilhjärna fajtas om ratten – det är dessutom en hel rad signalämnen med i spelet, något som ställer till det för den moderna människan.
– I dagens samhälle är till exempel övervikt ett vanligt hälsoproblem. Vi kan utan större energiåtgång gå till Konsum och köpa det vi är sugna på. När vi får ”cravings” är det signalämnet dopamin som aktiveras och börjar regna över våra nervcellers receptorer. Man kan säga att dopaminet fungerar som en gaspedal som får oss att närma oss det som vi suktar efter medan serotonin, som är ett annat lyckoämne, fungerar som en impulsbroms. När vi väl fått det vi är ute efter frisätts opioider som är ett morfinliknande ämne som får oss att njuta och känna oss lugna.
”Vi letar efter kickar”
Men det är inte bara världsliga ting som får de kemiska substanserna att flöda, det kan vara det där höga betyget eller den nya chefspositionen som lockar.
– Vi letar hela tiden efter kickar, vi älskar belöningen och den ”fixen” som dopaminet och opioiderna ger.
Det blir alltså rundgång. När vi väl fått smak för något går vår hjärna enligt principen ”mycket vill ha mer”. Det kan innebära både för- och nackdelar.
– Det som skiljer oss från de djur som bara går på sina instinkter är just vår välutvecklade pannlob, det är den som gör att vi kan tänka långsiktigt och sätta upp mål. Jag brukar likna kopplingarna mellan nervcellerna i hjärnan med motorvägar och stigar. En koppling som används ofta blir till en motorväg som gör att dina tankar och reaktioner kan ta sig fram snabbt, medan de som används sällan blir smala och svårframkomliga – de kan till och med försvinna helt.
Om du aldrig bryter dina mönster och enbart går på de snabba belöningarna som är kopplade till reptilhjärnan försämras alltså din förmåga att tänka. För att nå dina mål måste du därför skapa fler kopplingar och bredda motorvägarna i din hjärna.