Redan i tonåren var Golnaz Hashemzadeh fast besluten om att flytta till Kalifornien. USA stod för allt hon trodde starkt på; att prestationer lönar sig, att drömmar kan bli verklighet och att allt är möjligt bara du jobbar tillräckligt hårt.

– Jag var väldigt hard core och gjorde allt för att uppnå mina mål i såväl studier som i allt annat i livet. Jante-mentaliteten i Sverige passade mig inte alls, jag var övertygad om att USA skulle vara helt rätt för mig.

Golnaz var tre år när hennes familj flydde från krigets Iran till Sverige 1986. Hon växte upp med en vetskap om, och tacksamhet över, att ha kommit undan. Hon hade fått en biljett till ett liv med möjligheter och frihet. Det tänkte hon inte försumma. Under hela grundskolan och gymnasiet var hon extremt målmedveten och driftig. Bara de högsta betygen räknades, allt annat var ett misslyckande. Prestationen var hennes vapen och drivkraft.

– Jag ville inte lämna någonting åt slumpen. Dels hade jag mina föräldrars liv och drömmar att kompensera för och dels handlade det mycket om att leva upp till svenskheten. Mina föräldrar valde att bosätta sig i Gustavsberg på Värmdö där det inte alls bor många invandrare, det var deras sätt att komma in i samhället. Prestationerna blev ett sätt för mig att bevisa att jag förtjänade en plats där, för ingen kan ifrågasätta prestationer.

Golnaz tog studenten med toppbetyg och strax därefter började hon på Handelshögskolan i Stockholm, mer målinriktad än någonsin tidigare. Samtidigt hade hon fortfarande siktet inställt på andra sidan Atlanten. Vid det här laget hade hon redan hunnit åka över en sommar och studerat psykologi på Berkeley i Kalifornien. Nu bestämde hon sig för att göra ett utbyte och läsa MBA-
programmet på Columbia University då hon även passade på att ta kurser i journalistik.

– Pluggtiden i USA var verkligen grym. Jag önskar att jag hade studerat där ännu längre. Jag träffade väldigt många intressanta personer, både bland studenter och lärare.

Golnaz intensiva takt gav resultat. Förutom topp-betyg blev hon, 20 år gammal, utsedd till Handelshög-skolans kårordförande, en utnämning som gjorde henne till den första personen med utländsk bakgrund på den posten. Framgångarna öppnade många karriärdörrar och Golnaz spåddes en lysande framtid inom näringslivet. 2005, då Golnaz var 22 år, utsågs hon till en av världens nya unga lovande ledare av investmentbanken Goldman Sachs.

Parallellt med studierna fick hon ett internship på McKinsey i Silicon Valley och senare ett internship på ett mindre konsultföretag i New York. Hon var på god väg att nå sina drömmar, men inombords var hon inte lycklig.

– Jag siktade alltid framåt och klättrade för klättrandets skull. Jag hade byggt upp hela mitt liv på att nå mål och få bekräftelse.

Under tiden i Silicon Valley började sanningen sakta komma ifatt henne, Golnaz insåg att alla drömmar och mål hon hela tiden jobbat hårt för att nå egentligen inte var hennes egna.

– Jag ville göra karriär för att få bekräftelse och stärka mitt ego, något jag tror är en drivkraft för väldigt många även om den kommer ur olika källor. Det väckte många existentiella frågor. Vem är jag om jag inte presterar?

Vägen mot någonting nytt blev en lång process för Golnaz. Samtidigt hade tiden i USA gett henne många goda erfarenheter som så småningom skulle leda
henne rätt.

– Det är väldigt högt i tak i USA, det finns egentligen inget tak alls. Människorna där har stora drömmar, och kanske framför allt egna drömmar, och folk uppmuntrar varandra. Det är en stor skillnad mot hur det är i Sverige. Under tiden på Handels handlade drömmarna mest om var alla andra tyckte det var bäst att få jobb, svaret på den frågan blev allas dröm.

Golnaz som själv hade gått och grunnat på en stor dröm bestämde sig för att ge den en ärlig chans.

– Jag hade länge drömt om att skriva en bok men tänkt att det aldrig skulle bli av. Det är en sådan sak som inte ryms i ramarna, särskilt inte på den bana jag var inne på. Men vid det här laget hade jag skrivit min sista tenta på Handels. Jag bestämde mig för att inte skjuta på saker som jag verkligen tror på. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå, men satsade ändå allt.

Golnaz bosatte sig i New York med den enda målstättningen att skriva färdigt boken. Hon berättar hur underligt det kändes att sitta där ensam med ett tomt blad i handen.

– Det var en enorm ansträngning, men jag gav mig fan på att det skulle gå. Till slut bara hävde jag ur mig allting. Det var en otroligt lärorik process.

Ansträngningen lönade sig på flera sätt. Förutom att romanen Hon är inte jag blev utgiven av Wahlström & Widstrand 2012, blev skrivandet ett sätt för Golnaz att lära känna sig själv.

– Boken är inte en biografi utan en roman, men mycket är hämtat från mitt eget liv vilket fick mig att bena ut många svåra frågor. Vem är jag, vad är viktigt i mitt liv, vad har drivit mig och vad vill jag ska driva mig?

För att få tid till att fundera jobbade Golnaz under en period med olika konsultuppdrag, allt ifrån marknads-undersökningar till pr och lobbying. Det sista uppdraget blev också början på något nytt när hon i samband med det åkte till Nairobi i Kenya.

– Där fick jag träffa människor som genom lån från mikrobanker lyckats starta egna företag och på så sätt tagit sig från gatan till att ha hus med tak. De kunde ta hand om sina familjer och hade framtidstro.

Samtidigt, hemma i Sverige, hade Sverigedemokraterna precis blivit invalda i riksdagen. Golnaz beskriver de båda händelserna som en väckarklocka för henne.

– Resan till Kenya väckte mitt intresse för socialt entreprenörskap. Och att Sverigedemokraterna blivit invalda i riksdagen var ett tecken på att någonting inte stod rätt till. Jag kände att det var dags för mig att ta ansvar. Jag ville ge tillbaka någonting till Sverige som gett mig så mycket.

Tillsammans med affärsmannen Per-Olof Söderberg startade Golnaz därför Inkludera Invest, en ideell organisation med målet att stötta sociala entreprenörer som verkar för att hjälpa människor som står utanför samhället, allt ifrån missbrukare till långtidsarbetslösa och ungdomar i segregerade områden. Inkludera använder kunskap, humankapital och finansiering från närings-livet för att utveckla entreprenörernas verksamhet.

– Vår idé går ut på att professionalisera de här organisationerna och stötta dem i arbetet med att bygga en långsiktig ekonomi och nå fler. Ett sätt vi gör det på är genom att utveckla, paketera och sälja deras tjänster till offentlig sektor.

I dag har Inkludera Invest fyra heltidsanställda, samtidigt jobbar Golnaz som föreläsare. Hon är även krönikör på tidsskriften Chef och ska under hösten skriva krönikor i DN. Tempot, prestationsnivån och drivkraften från studietiden finns med andra ord kvar. Men som Golnaz säger själv har målet bytts ut mot mening, och pressen mot glädje.

– Jag stimuleras av att göra saker. Den enda skillnaden mot tidigare är vad som driver mig. Problemet innan var att det jag gjorde inte kändes meningsfullt.

I dag är Golnaz 30 år och ser ljusare på framtiden än någonsin. Hon tror på att saker är möjliga och att livet ska levas fullt ut. Tiden i USA var en viktig länk till att hon skulle våga ta steget mot att starta eget. Att jobba utomlands är någonting hon rekommenderar alla att göra.

– Jag tror starkt på att exponera sig för olika saker. Ju mer du ser, desto lättare är det att hitta vad du verkligen vill göra. När du är i nya miljöer blir det mer naturligt att ifrågasätta saker. För egen del var det så. I USA fick jag en tro på att saker och ting är möjliga. När jag sedan skulle starta Inkludera Invest fick jag höra här hemma i Sverige att jag var naiv och att det inte skulle gå, men då hade jag styrkan i mig att våga tro på min dröm, det är jag glad för. Det visade sig ju gå alldeles utmärkt och nu gör jag det jag verkligen vill göra.

Läs också:

Porträttet: Supertalangen Jamal El Mosleh

Birgitta Olsson – med aptit på politik