Som polis möter man en dysfunktionell värld. Arkitekternas värld är däremot väldigt normal, en funktionell värld. När jag börjar att jobba som arkitekt kommer jag nog att sakna mötet med den andra världen – med halvexcentriska människor och problem som jag inte stöter på annars i mitt liv.

I början av arkitektutbildningen slogs jag verkligen av kontrasterna mellan polisyrket och arkitektyrket. Parallellt med studierna jobbar jag fortfarande 30 procent som polis. På en och samma dag kan jag först möta våldtäkt och grov misshandel, för att två timmar senare sitta på ett seminarium och diskutera om en putsad fasad eller stående panel vore det optimala. Det blir ganska lustigt att vara i de båda världarna och uppleva vad som är ett problem i den ena världen och vad som anses vara ett problem i den andra.

När jag var liten sa jag att jag aldrig skulle bli arkitekt. Pappa är arkitekt och han jobbade alltid så himla mycket. Därför började jag som 24-åring att plugga till polis. Då hade jag rest mycket, säsongsjobbat och läst en del kurser på universitetet. Jag började bli stressad och kände att det var dags att ta tag i livet. Många av mina kompisar var ju mer eller mindre färdiga med sina utbildningar vid det laget.

En kurs i kriminologi gjorde att jag så småningom sökte till polishögskolan och kom in. Efter det har jag jobbat som utryckningspolis
i Västerort. Vi svarar på jobb från allmänheten som ringer in: stöld, rån, misshandel och så vidare. Det är väldigt minutoperativt, allt händer här och nu. Vi bedriver inte spaning och gör inte utredningar. Egentligen hade jag en tanke på att gå vidare mot mer utredningsarbete, men det blev inte så eftersom jag ganska omgående började på arkitektlinjen och bara har jobbat 30 procent som polis sedan dess. Polis var helt enkelt inte vad jag hade gått och drömt om. Det är okej, men inte min grej. Som polis saknar jag det kreativa, att skapa och forma.

Men nu börjar jag tröttna på att plugga. Efter det här läsåret har jag en kandidatexamen, då hoppas jag kunna jobba ett tag på något arkitektkontor innan jag går tillbaka och avslutar min utbildning. Det skulle vara skönt med en sådan paus. Stundtals har det varit så mycket att det inte har varit riktigt kul. Jag jobbar deltid vid sidan av studierna, vi har tvillingar som är ett och ett halvt år, vi har hund och skolan är väldigt intensiv. Därtill sätter man ju en press på sig själv och vill vara nöjd med det man gör och vill att andra ska tycka om det också. Men trots allt är jag verkligen nöjd med mitt beslut att börja läsa till arkitekt – supernöjd.