Libanon tappar essen, utexaminerade lämnar efter studierna
27 Jan 2008 kl: 00:00

Libanon tappar essen, utexaminerade lämnar efter studierna

Landets brain drain är ett faktum.

Februari 2008
tar 25-åriga Rihab al-Jawhary examen i marknadsföring vid American College of Science and Technology i Libanons huvudstad Beirut efter fyra års plugg.

– Men jag vet inte om jag kommer att stanna i Libanon. Jag funderar på att flytta utomlands, säger Rihab när vi träffas i hennes kompis Nathaly Wehbes studentlya i Beirut. Även Nathaly, som nyss har tagit examen i reklam och marknadsföring, riktar blicken utomlands.

– Hittar jag inget välbetalt jobb i Libanon drar jag till Kuwait där lönerna är tre gånger högre, konstaterar hon.

Unga lämnar landet i strid ström
Enligt Information International i Beirut vill 30 procent av libaneserna lämna sitt land. I åldersgruppen 18-25 år funderar hela 60 procent på att utvandra. Under de senaste två åren har 50 procent av universitetsstudenterna lämnat landet efter examen och lika många planerar att göra det, uppskattar ekonomen Elie Yachoui. Libanons ekonomiska tillväxt går för tillfället på tomgång men analytiker varnar för att när den väl drar i gång är risken stor att de som bäst skulle kunna förvalta och öka tillväxten finns utomlands. Nathaly Wehbe och Rihab al-Jawhary räknar upp flera orsaker till brain drainen. Lönen för en person som nyss har tagit sin universitetsexamen ligger till exempel på 500-800 dollar i månaden i Libanon där svenska skatteverket rekommenderar 644 kronor per dag i utlandstraktamente.

– Den libanesiska företagsstrukturen är platt och består enbart av toppchefer och folk på ”golvet”, inga däremellan. Känner du ingen ”wasta” (inflytelserik person) är det omöjligt att avancera, säger Rihab al-Jawhary.

Det libanesiska samhället genomsyras av just ”wasta-systemet” som kan exemplifieras med hur en vän till undertecknad, George, fick jobb på ett företag i Beirut. Efter tre månaders provanställning såg det ut som om George inte skulle få jobbet. Han ringde då sin bror som har en hög post på ett ministerium och som känner sonen till företagets ägare. Brorsan pratade med företagsägarens son som kontaktade sin pappa, som i sin tur hörde av sig till företagschefen som kallade till sig personalchefen. Därefter var jobbet Georges – med stor sannolikhet på bekostnad av någon med bättre kvalifikationer.

Lätt att hitta jobb utomlands
Libanon har några av arabvärldens bästa universitet och invånarna är överlag mycket språkbegåvade. Därmed är det inga större problem för högutbildade libaneser att hitta jobb utomlands via ambassader, internet eller via så kallade visa brokers. De flesta emigrerar till arabiska halvön där oljeinkomster genererar mängder av olika jobb.

– Jag vill allra helst flytta till England, men jag funderar på att jobba ett tag i Dubai först, för att få lite mer jobberfarenhet, berättar Rihab al-Jawhary.

Det finns mycket som såväl hon som Nathaly Wehbes uppskattar i Libanon, men även mycket som står dem upp i halsen, till exempel sekterism. Risken finns nämligen att en arbetsgivare tittar mer på en arbetssökandes religiösa tillhörighet än på hans eller hennes egentliga meriter. Landet har ett så kallat konfessionellt statsskick vilket innebär att regerings- och parlamentsposter är uppdelade bland representanter för landets 18 muslimska och kristna samfund. Lojaliteten till det egna samfundet är ofta starkare än till Libanon, samtidigt som ledarna tenderar att söka stöd utomlands.

En starkt bidragande orsak till emigrationen är säkerhetssituationen. Senast sommaren 2006  rasade 34 dagars krig mellan Israel och det libanesiska shiamuslimska partiet Hizbollah. Stora delar av Libanons infrastruktur pulvriserades, likaså hela byar och stadskvarter. Kring 1 200 libaneser miste livet. Sedan november 2006 är landet delat i ett Hizbollah-lett oppositionellt läger som backas av Iran och Syrien, och ett regeringsvänligt som stöds av väst. Demonstrationer, gatustrider, politiska mord och bombattentat har avlöst varandra.

– Instabiliteten är en logisk följd av att våra politiker aldrig har varit lojala mot Libanon utan bara sett till sitt eget bästa och sökt stöd utomlands för att få makt, säger Elie Yachoui, ekonom och styrelseledamot i libanesiska National Council of Scientific Research.

Elie Yachoui anklagar libanesiska politiker för att vara korrumperade, ansvariga för landets statsskuld på 41 miljarder dollar och för att ha misslyckats med att skapa ekonomisk tillväxt.

– Vi behöver nya ledare som lyssnar på kompetenta ekonomer och ett departement som granskar och reformerar det ekonomiska systemet.

Han menar att kombinationen av misskött ekonomi, politisk instabilitet och otrygghet får potentiella investerare att rikta blickarna åt annat håll, vilket medför sämre tillväxt och färre arbetstillfällen. Det leder i sin tur till att allt fler libaneser emigrerar.

– Libanon har tre huvudresurser: de naturliga, de ekonomiska och de mänskliga. De mänskliga är viktigast, för mister vi dem finns det ingen som kan sköta de ekonomiska eller naturliga resurserna, konstaterar Elie Yachoui.

För tillfället är det inte mycket regeringen kan göra för att bromsa Libanons brain drain – sex ministrar har hoppat av och parlamentet, som måste godkänna alla lagändringar, har inte sammanträtt sedan i november 2006. Redan nu skriker arbetsmarknaden efter vissa yrkesgrupper.

– Det går inte att hitta en arkitekt eller byggingenjör med sex års yrkeserfarenhet, säger Guita Hourani på Lebanese Emigration Research Center.

Miljarder dollar skickas hem
Årligen skickar utlandslibaneser hem fem till sex miljarder dollar till Libanon, men vanligen upphör penningförsändelserna efter två generationer.

– Dessutom är den summan ett billigt pris jämfört med vad vi förlorar i kompetens, ungdom och demografi. Permanent emigration är en farsot i Libanon. Vissa anser att emigrationen till arabiska halvön är tillfällig, men många stannar där i hela sitt yrkesverksamma liv och återvänder först när de går i pension, säger Guita Hourani.

För att Libanon inte ska bli en pensionärskoloni menar hon att det krävs politisk stabilitet, säkerhet och ekonomiska reformer.

– Dessutom måste vi bättre utnyttja det mänskliga kapital som vi exporterar. Utländska företag som kommer hit och jagar arbetskraft måste betala ett pris, i pengar och exempelvis genom tidsbestämda kontrakt så att folk återvänder hem med sina erfarenheter, säger Guita Hourani.

FAKTA LIBANON

• Antal invånare: Cirka fyra miljoner.

• Yta: 10 452 kvadratkilometer.

• Service-, finans- och banksektorerna står för 70 procent av BNP, industri- och jordbrukssektorerna för 20 respektive 10 procent.

• Skatterna är låga och ligger på max 20 procent av en persons inkomst.

• Har 69 olika banker med strikt sekretess. Det finns inga restriktioner beträffande kapitalförflyttning.

Historik
Den första stora libanesiska emigrationsvågen var mellan 1860 och 1914 då 330 000 personer emigrerade. Fram till efter första världskriget var Libanon en del av det ottomanska riket. 1920 fick Frankrike mandat över Libanon, som blev självständigt 1946.

Under 1950- och 1960-talen blev Libanon Mellanösterns ekonomiska center, med ett bankväsen liknande det i Schweiz, och regionens hetaste turistdestination. Samtidigt arbetsemigrerade alltfler libaneser till de nyrika oljestaterna på arabiska halvön. 1975 utbröt ett 15-årigt inbördeskrig som även Syrien och Israel blev djupt insyltade i. Under kriget beräknas 600 000-900 ?000 libaneser ha flytt.

Äntligen fred

1989 fick Syrien mandat av Arabförbundet att säkra fred i Libanon vilket lyckades året därpå. Alla libanesiska miliser avväpnades utom Hizbollah. Libanon blev en syrisk lydstat. Freden följdes av ett ekonomiskt uppsving. Samtidigt fortsatte emigrationen, cirka 30?000 libaneser årligen har utvandrat sedan 1990.

År 2000 lämnade Israel södra Libanon. I februari 2005 mördades före detta premiärministern Rafik Harriri. Misstankarna riktades mot Syrien, vilket ledde till att Syrien lämnade Libanon.

Sedan dess har antisyriska journalister och
politiker mördats och vågor av bombdåd har
utförts. Hizbollah-Israelkriget 2006 ledde till att
120 000 personer lämnade landet. I dag lär det finnas en miljon libanesiska medborgare i världen och 15 miljoner med libanesiska rötter – fyra gånger fler än invånarna i Libanon.