Jag jobbar som jurist på Ikea property, alltså med den verksamhet som bygger upp ”megor” runt omkring i Ryssland. Megor är jättelika köpcentrum, centrerade kring Ikea, som främst riktar sig mot den snabbt framväxande medelklassen. Här finns allt för familjen – välkända butiker, restauranger, biografer och till och med skridskobanor. För några år sedan fanns det bara köpcentrum som riktade sig mot en väldigt marginell överklass i Ryssland. Vanligt folk fick åka flera mil för att köpa kött på en speciell marknad och sedan ytterligare flera mil för att köpa skor på en annan marknad. Nu kan de göra alla sina inköp på en dag.

Ryssarna är hemskt förtjusta i Ikea och rent statistiskt har varje ryskt hem någonting från oss, allt ifrån en ljusstake till en soffgrupp. Allra bäst går vodkaglasen och bäddsofforna, många människor är trångbodda. Min lärare i ryska berättade en väldigt söt historia om en grupp ryssar som var på bussresa i Italien. När de åkte förbi ett Ikea-varuhus började alla jubla och klappa händerna – ryssarna har tagit till sig Ikea som sitt eget.

Själv ser jag mig lite som en ambassadör för Ryssland. Ofta när det pratas om landet är det i negativa termer. Visst finns det mycket korruption, men också otroligt mycket positivt som jag vill förmedla. Jag önskar att fler vågade sig hit, för nationen har massor att erbjuda.

Att leva i Moskva är strapatsrikt, temperamentsfullt och livet håller högt tempo. Ska du bara köpa en ost tar det aldrig mindre än en halvtimme, först ska du passera en enormt trafikerad gata, sedan kanske bussen går sönder. I Sverige är allt så välordnat och tryggt, här är det tvärtom höga berg och djupa dalar. Jag är aldrig så arg som när jag är här, men heller aldrig så glad – jag lever liksom mer intensivt i Ryssland.”