Jag vill bara ägna mig åt saker som jag tycker att jag är bäst på. Oavsett om det är en tidning om miljonprogrammen, en kampanj för att peppa män att ta ut mer föräldraledighet eller föredrag som jag håller. Jag ser ingen poäng med att syssla med det här om någon annan gör det bättre.
Låter det konstigt? Jo, men jag stöter på extremt många människor som inte tycker att de är bäst lämpade för sina uppdrag. Det är en sak att det finns människor som själva tycker att de är bäst på sitt jobb trots att ingen annan tycker det. Men att ha ett uppdrag där någon betalar dig, samtidigt som du själv inte tycker att du är grymmast? Jag förstår det inte. Det är klart att det kan vara knepigt – både eftersom en majoritet 
av mänskligheten dras med dålig självkänsla, och för att vi bor i ett land där du inte får tycka att du är bäst. Dessutom är det ofta en subjektiv bedömning vem som är bäst. Hur rankar man Sveriges bästa ingenjör? Konsult? Plus, hur många diamant- eller guldbollar du än vinner på fotbollsgalan så betyder inte det att du är Sveriges bästa fotbollsspelare. Bara att många tycker det. Det viktiga i slutändan är att du själv tycker att du är bäst, och kan motivera dig själv.
Alla kanske inte heller ska vara diamantbollen-vinnare. Någon måste vara Sveriges vassaste ytterback eller Sverigebäst på att slå inlägg från mittbackspositionen. Att vara snitsigast på
något smalt är lika relevant som att vara bäst på ett brett område. Själv har jag ett företag som genomför medborgardialoger på uppdrag av kommuner.
Vi har utvecklat metoder som gör att vi tycker att vi är bäst i Sverige på det här. Om jag och min partner inte tyckte det, skulle vi inte ha mage att ta uppdrag från andra som kanske skulle tillföra större samhällsnytta. Samma sak gäller de andra tre företag som jag har startat. Varför ska jag göra det om någon annan kan göra det bättre?
En klok person som jag ofta låter leda mig målade för många år sedan upp en bild som jag alltid har med mig. Han ställde tre glas på fikabordet mellan oss och sa att det ena var ”det du är bäst på”, det andra ”det du vill göra” och det tredje ”det du tjänar ditt levebröd på”. Det optimala − menar han, som har jobbat med person- och organisationsutveckling ur ett psykologperspektiv väldigt länge − är att få alla tre cirklar att överlappa. 
De flesta lyckas få ihop två. Det kan vara idealister som är bäst på sitt fält, vill viga sitt liv åt det, men inte lyckas hitta ett sätt att tjäna pengar så att de kan överleva på det. Eller personer som vill ägna sig åt något, tjänar pengar på det, men som inte är bäst eller ens bra på uppgiften. Som många manliga chefer jag har träffat i mina dar…
Det här är inte i första hand någon strid mot jante som jag ägnar mig åt. Jag är bara ständigt lösningsfokuserad och vill må bra. Och jag mår bäst av att känna mig just bäst, att vara värdefull i den roll som jag har tagit på mig. Att ta någon annans plats, någon som är bättre lämpad, gör varken mig, min närmaste omgivning eller samhället gott.
Carlos Rojas började sitt entreprenörskap som 16-åring. I dag är han delägare i fyra företag och har startat Miljardprogrammet, som jobbar med förändringsarbete i Sveriges miljonprogram.
LÄS MER:
