Kanske var det just detta som var hans hemlighet. Konsten att bryta ner den långa och hårda vägen till seger i små överkomliga steg.
Det här sättet att resonera tror jag kan tillämpas på många områden. I dessa tider när vi ständigt får höra hur viktigt det är att vi sätter upp höga mål här i livet har jag en känsla av att just de höga målen många gånger blir en kvarnsten om halsen istället för en hjälp på vägen.
När jag för ett antal år sedan började på en programmeringsutbildning inleddes den med en s.k. introduktionskurs där vi fick en överblick över utbildningen, de olika delkurserna osv. Ett av momenten under introduktionen var att redovisa vilka ambitioner man hade vad gällde utbildningen. I princip vilka betyg man siktade på i de olika delkurserna (G, VG eller MVG).
Det var många ambitiösa människor med på utbildningen och de flesta siktade så högt de bara kunde. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag tyckte det verkade mastigt och hade egentligen ingen aning om vad jag skulle vara kapabel att klara av.
”OK, sa jag, jag tycker det är svårt att sikta på ett visst betyg, men jag siktar på att göra mitt absolut bästa för att bli godkänd i varje delkurs.”
Då kom det en lite syrlig kommentar från en av deltagarna. ”Har du inte högre ambitioner än så?”
Jag hade inget bra svar på det, men ändå blev det så att min strategi med att inte sikta för högt från början kom att fungera perfekt för mig. När jag klarat kriterierna för godkänt i en kurs blev allt utöver det en bonus som jag utan press kunde ”leka” mig fram till. Hade jag istället från början bestämt mig för att ingenting annat än MVG dög hade jag säkert känt den där kvarnstenen om halsen.
Säkert är det så att det här med mål och ambitioner inte fungerar på samma sätt för alla. Vissa människor mår kanske bra av att sätta högsta möjliga press på sig själv. Men jag är också helt övertygad om att många kraschar på vägen mot målet just därför att de låst sig på ett oerhört högt mål redan från början och missat ”de små stegens strategi”. Eller som en vän till mig sade.
”Om du ska lära dig att hoppa höjd lägger du inte upp ribban på 2,20 det första du gör.”
