Anitha Schulman blev känslomässigt kidnappad
4 Sep 2017 kl: 00:00

Anitha Schulman blev känslomässigt kidnappad

Hur reagerar du vid motgångar?

– Det är lite olika beroende på motgångens karaktär. Om jag till exempel jobbar med ett projekt och känner: ”Det här är så jäkla bra och kul”, och sedan får ett nej från en kund – då kan jag bli jättefrustrerad.

– Andra motgångar är av ett luddigare slag, som när vi inte blev Kristallen-nominerade med tv-serien ”Mammor!”. Då kände jag: ”Fan vad synd.” Samtidigt hade det runnit en del vatten under broarna då, så jag blev inte lika ledsen över det som jag hade kunnat bli. Det handlar inte om att det var mindre passion i ”Mammor!”, snarare om tidsaspekten och hur nära i tid misslyckandet kommer.

Vilka motgångar är de värsta?

– Jag kallar det för att bli känslomässigt kidnappad – när någon kommer snett från vänster och säger: ”Du, jag har tänkt på dig till det här projektet”. Man blir kallad till intervju och ser ett liv med nya möjligheter framför sig. Du intervjuas igen, och igen – och så blir det plötsligt tyst i telefonen, lite vaga svar och till slut ett artigt ”tack för intresset men nej tack”. Som en jävla idolcasting.

– Det är något som man först inte hade kunnat ana att det kunde ske – och sedan, lika snabbt som du får möjligheten tas den ifrån dig. Men det kan också ge blodad tand, att jag ska visa dem.

”Då kände jag: ‘Fuck it, det här är varför jag lämnade den här branschen.'”

När blev du senast känslomässigt kidnappad?

– Det var för ungefär tre år sedan. Jag blev erbjuden ett ganska stort producentjobb för en tv-produktion. Då hade jag just lämnat tv-branschen, men mitt namn dök upp. Jag hann tänka på möjligheterna, men fick sedan ett nej och var jättenedslagen i två dagar. Då kände jag: ”Fuck it, det här är varför jag lämnade den här branschen.”

Vad gjorde du istället?

– Tv-serien ”Mammor!”. Det kanske inte bara var på grund av det som jag gjorde serien, men ibland kan det vara skönt med en revansch efter ett nej.

Är det viktigt att misslyckas för att ta sig fram i karriären?

– Ja! Jag har pratat med många unga människor som är så otroligt rädda för att misslyckas, men det är superviktigt att man vågar göra det. Varje snedsteg gör dig bättre, det finns något otroligt starkt i det där. Jag har extremt många misslyckanden bakom mig, och därför känns det inte lika jobbigt för mig när något går fel i dag.